Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
En mann som er ofte straffet og allikevel gjør sin nakke stiv, vil i et øieblikk bli sønderbrutt, og der er ingen lægedom.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Når de rettferdige kommer til makten, gleder folket sig; men når en ugudelig mann hersker, sukker folket.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
En mann som elsker visdom, gleder sin far; men den som holder vennskap med skjøger, øder sitt gods.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
En konge trygger sitt land ved rett; men en mann som tar imot gaver, bryter det ned.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
En mann som smigrer for sin næste, setter op et garn for hans fot.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
En ond manns misgjerning er en snare for ham, men den rettferdige skal juble og glede sig.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Den rettferdige tar sig av småfolks sak; den ugudelige skjønner sig ikke på noget.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Spottere egger op byen, men vismenn stiller vreden.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Når en vismann går i rette med en dåre, så blir dåren vred og ler, og der blir ingen ro.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
De blodtørstige hater den ustraffelige, men de rettsindige søker å redde hans liv.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
All sin vrede lar dåren strømme ut, men den vise holder vreden tilbake og stiller den.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Når en hersker akter på løgnens ord, blir alle hans tjenere ugudelige.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
Den fattige og den som undertrykker ham, møtes; Herren gir begges øine deres lys.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
En konge som dømmer småfolk rettferdig, hans trone står fast for alle tider.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Ris og tukt gir visdom; men en gutt som er overlatt til sig selv, gjør sin mor skam.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Når de ugudelige får makt, får synden makt; men de rettferdige skal se deres fall med glede.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Tukt din sønn, så skal han bli dig til glede og vederkvege din sjel!
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Uten åpenbaring blir folket tøilesløst; men lykkelig er den som holder loven.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Ved ord lar en træl sig ikke tukte; for han skjønner dem nok, men adlyder dem ikke.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Har du sett en mann som forhaster sig i sine ord - det er mere håp for dåren enn for ham.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Forkjæler en sin træl fra ungdommen av, så vil han til sist være sønn i huset.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
Den som er snar til vrede, vekker trette, og en hastig mann gjør ofte det som er ondt.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
Et menneskes stolthet fører ham til fall, men den ydmyke vinner ære.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Den som deler med en tyv, hater sitt liv; han hører opropet til ed og gir allikevel ingen oplysning.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
Menneskefrykt fører i snare, men den som setter sin lit til Herren, han blir berget.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Mange søker en herskers yndest, men fra Herren kommer en manns rett.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
En urettferdig mann er en vederstyggelighet for de rettferdige, og en vederstyggelighet for den ugudelige er den som lever rett.
