Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
Siapa bersitegang leher, walaupun telah mendapat teguran, akan sekonyong-konyong diremukkan tanpa dapat dipulihkan lagi.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Jika orang benar bertambah, bersukacitalah rakyat, tetapi jika orang fasik memerintah, berkeluhkesahlah rakyat.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
Orang yang mencintai hikmat menggembirakan ayahnya, tetapi siapa yang bergaul dengan pelacur memboroskan harta.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
Dengan keadilan seorang raja menegakkan negerinya, tetapi orang yang memungut banyak pajak meruntuhkannya.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
Orang yang menjilat sesamanya membentangkan jerat di depan kakinya.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
Orang yang jahat terjerat oleh pelanggarannya, tetapi orang benar akan bersorak dan bersukacita.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Orang benar mengetahui hak orang lemah, tetapi orang fasik tidak mengertinya.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Pencemooh mengacaukan kota, tetapi orang bijak meredakan amarah.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Jika orang bijak beperkara dengan orang bodoh, orang bodoh ini mengamuk dan tertawa, sehingga tak ada ketenangan.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Orang yang haus akan darah membenci orang saleh, tetapi orang yang jujur mencari keselamatannya.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
Orang bebal melampiaskan seluruh amarahnya, tetapi orang bijak akhirnya meredakannya.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Kalau pemerintah memperhatikan kebohongan, semua pegawainya menjadi fasik.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
Si miskin dan si penindas bertemu, dan TUHAN membuat mata kedua orang itu bersinar.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
Raja yang menghakimi orang lemah dengan adil, takhtanya tetap kokoh untuk selama-lamanya.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Tongkat dan teguran mendatangkan hikmat, tetapi anak yang dibiarkan mempermalukan ibunya.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Jika orang fasik bertambah, bertambahlah pula pelanggaran, tetapi orang benar akan melihat keruntuhan mereka.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Didiklah anakmu, maka ia akan memberikan ketenteraman kepadamu, dan mendatangkan sukacita kepadamu.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Bila tidak ada wahyu, menjadi liarlah rakyat. Berbahagialah orang yang berpegang pada hukum.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Dengan kata-kata saja seorang hamba tidak dapat diajari, sebab walaupun ia mengerti, namun ia tidak mengindahkannya.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Kaulihat orang yang cepat dengan kata-katanya; harapan lebih banyak bagi orang bebal dari pada bagi orang itu.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Siapa memanjakan hambanya sejak muda, akhirnya menjadikan dia keras kepala.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
Si pemarah menimbulkan pertengkaran, dan orang yang lekas gusar, banyak pelanggarannya.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
Keangkuhan merendahkan orang, tetapi orang yang rendah hati, menerima pujian.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Siapa menerima bagian dari pencuri, membenci dirinya. Didengarnya kutuk, tetapi tidak diberitahukannya.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
Takut kepada orang mendatangkan jerat, tetapi siapa percaya kepada TUHAN, dilindungi.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Banyak orang mencari muka pada pemerintah, tetapi dari TUHAN orang menerima keadilan.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
Orang bodoh adalah kekejian bagi orang benar, orang yang jujur jalannya adalah kekejian bagi orang fasik.
