< Ordspråksboken 29 >
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
Un homme souvent réprimandé et persistant dans son entêtement est brisé soudain et sans retour.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Quand dominent les justes, le peuple est en joie; quand les méchants gouvernent, le peuple gémit.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
L’Homme qui aime la sagesse réjouit son père; celui qui fréquente des courtisanes mange son bien.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
Un roi grandit son pays par la justice: avide de dons, il le ruine.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
Qui flatte son prochain tend un filet sous ses pas.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
Le péché devient un piège pour le méchant; le juste jubile et savoure sa joie.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Le juste se pénètre du droit des humbles; le méchant ne sait rien comprendre.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Les persifleurs mettent la ville en ébullition; les sages apaisent les colères.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Quand un sage est en discussion avec un sot, celui-ci s’emporte ou ricane, mais de calme, point!
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Les assassins en veulent à l’innocent; les honnêtes gens recherchent sa personne.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
Le sot lâche toute sa mauvaise humeur; le sage finit par la calmer.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Le souverain accueille-t-il le mensonge, tous ses serviteurs sont pervers.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
Le pauvre et l’exploiteur se retrouvent ensemble: l’Eternel fait luire sa lumière aux yeux de tous deux.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
Que le roi juge les humbles avec équité, son trône en sera affermi à jamais.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Verge et reproches inculquent la sagesse, un enfant livré à lui-même fait le déshonneur de sa mère.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Quand les méchants dominent, le mal augmente, mais les justes seront témoins de leur chute.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Corrige ton fils, tu en auras du plaisir; il donnera de douces joies à ton âme.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Faute de, révélation prophétique, le peuple s’abandonne au désordre; mais heureux s’il observe la loi!
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Ce n’est pas avec des paroles qu’on corrige l’esclave: s’il les comprend, il n’en tient pas compte.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Vois-tu un homme précipité dans ses paroles, le sot a plus d’avenir que lui.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Qui gâte son esclave dès l’enfance aboutit à en faire un parasite.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
Un homme irascible provoque des disputes; qui se laisse emporter par la colère accumule les fautes.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
L’Orgueil de l’homme amène son abaissement; la modestie est une source d’honneur.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Qui partage avec un voleur est son propre ennemi: il entend l’adjuration et ne peut rien dénoncer.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
La peur fait tomber l’homme dans un piège; qui met sa confiance en l’Eternel est à l’abri.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Beaucoup recherchent la faveur du prince; mais c’est Dieu qui attribue à chacun son dû.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
Le malfaiteur est en horreur aux justes, et l’honnête homme est en horreur au méchant.