< Ordspråksboken 29 >

1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
He, that being often reproved hardeneth his neck, shall suddenly be destroyed, and that without remedy.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
When the righteous are in authority, the people rejoice: but when the wicked beareth rule, the people mourn.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
He that loveth wisdom rejoiceth his father: but he that keepeth company with harlots spendeth his substance.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
The king by judgment establisheth the land: but he that exacteth gifts overthroweth it.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
A man that flattereth his neighbour spreadeth a net for his feet.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
In the transgression of an evil man there is a snare: but the righteous doth sing and rejoice.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
The righteous considereth the cause of the poor: but the wicked regardeth not to know it.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Scornful men bring a city into a snare: but wise men turn away wrath.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
If a wise man contendeth with a foolish man, whether he rageth or laugheth, there is no rest.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
The bloodthirsty hate the upright: but the just seek his soul.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
A fool uttereth all his mind: but a wise man keepeth it in till afterwards.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
If a ruler hearkeneth to lies, all his servants are wicked.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
The poor and the deceitful man meet together: the LORD giveth light to both their eyes.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
The king that faithfully judgeth the poor, his throne shall be established for ever.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
The rod and reproof give wisdom: but a child left to himself bringeth his mother to shame.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
When the wicked are multiplied, transgression increaseth: but the righteous shall see their fall.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Correct thy son, and he shall give thee rest; yea, he shall give delight to thy soul.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Where there is no vision, the people perish: but he that keepeth the law, happy is he.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
A servant will not be corrected by words: for though he understandeth he will not answer.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Seest thou a man that is hasty in his words? there is more hope of a fool than of him.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
He that delicately bringeth up his servant from a child shall have him at length become his son.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
An angry man stirreth up strife, and a furious man aboundeth in transgression.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
A man’s pride shall bring him low: but honour shall uphold the humble in spirit.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Whoever is partner with a thief hateth his own soul: he heareth cursing, and revealeth it not.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
The fear of man bringeth a snare: but he who putteth his trust in the LORD shall be safe.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Many seek the ruler’s favour; but every man’s judgment cometh from the LORD.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
An unjust man is an abomination to the just: and he that is upright in the way is abomination to the wicked.

< Ordspråksboken 29 >