Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
Den Mand, som forhærder sin Nakke, vil tidt blive straffet; hastelig skal han sønderknuses, og der skal ingen Lægedom være.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Naar der bliver mange retfærdige, skal Folket glædes; men naar en ugudelig hersker, skal Folket sukke.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
En Mand, som elsker Visdom, glæder sin Fader; men hvo, som omgaas med Skøger, vil øde sit Gods.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
En Konge befæster Landet ved Ret; men en Mand, som tager Gaver, nedbryder det.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
En Mand, som smigrer for sin Næste, udbreder et Garn for hans Fødder.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
Den onde Mands Overtrædelse er ham en Snare; men den retfærdige kan fryde og glæde sig.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
En retfærdig kender de ringes Sag; den ugudelige forstaar sig ikke paa Kundskab.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Mænd, som ere Spottere, ophidse en Stad; men de vise stille Vreden.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Naar en viis Mand gaar i Rette med en taabelig Mand, bliver denne vred og ler, og der bliver ingen Ro.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Blodgerrige Mænd hade den retsindige; men de oprigtige drage Omhu for hans Liv.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
En Daare udlader al sin Hidsighed, men en viis skal omsider stille den.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Naar en Hersker agter paa Løgnens Ord, blive alle hans Tjenere ugudelige.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
En fattig og en Undertrykker mødes; Herren giver begges Øjne Lys.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
En Konge, som dømmer de ringe efter Sandhed, hans Trone skal stadfæstes evindelig.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Ris og Revselse give Visdom; men en Dreng, som overlades til sig selv, beskæmmer sin Moder.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Naar der bliver mange ugudelige, bliver der megen Overtrædelse; men de retfærdige skulle se paa deres Fald.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Tugt din Søn, saa skal han skaffe dig Ro og bringe din Sjæl Glæder.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Naar der ikke er profetiske Syner, bliver et Folk tøjlesløst; men den, som bevarer Loven, han er lyksalig.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Med Ord tugtes ikke en Træl; thi han mærker det nok og svarer ikke.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Ser du, at en Mand er hastig i sine Ord, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Forkæler en sin Træl fra hans Ungdom af, da vil han til sidst være en Søn.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
En vredagtig Mand opvækker Trætte, og en hidsig Mand begaar megen Overtrædelse.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
Menneskets Hovmod nedtrykker ham; men den ydmyge vinder Ære.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Hvo som deler med en Tyv, hader sin Sjæl; han hører Besværgelsen og giver det ikke til Kende.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
At forfærdes for et Menneske fører i Snare; men den, som forlader sig paa Herren, bliver beskærmet.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Mange søge en Herskers Ansigt; men fra Herren er en Mands Ret.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
En uretfærdig Mand er de retfærdige en Vederstyggelighed; og den, hvis Vej er ligefrem, er den ugudelige en Vederstyggelighed.
