Ordspråksboken 28
1 Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
Fugit impius nemine persequente; justus autem, quasi leo confidens, absque terrore erit.
2 För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
Propter peccata terræ multi principes ejus; et propter hominis sapientiam, et horum scientiam quæ dicuntur, vita ducis longior erit.
3 En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
Vir pauper calumnians pauperes similis est imbri vehementi in quo paratur fames.
4 De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
Qui derelinquunt legem laudant impium; qui custodiunt, succenduntur contra eum.
5 Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
Viri mali non cogitant judicium; qui autem inquirunt Dominum animadvertunt omnia.
6 Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
Melior est pauper ambulans in simplicitate sua quam dives in pravis itineribus.
7 Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
Qui custodit legem filius sapiens est; qui autem comessatores pascit confundit patrem suum.
8 Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
Qui coacervat divitias usuris et fœnore, liberali in pauperes congregat eas.
9 Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
Qui declinat aures suas ne audiat legem, oratio ejus erit execrabilis.
10 Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
Qui decipit justos in via mala, in interitu suo corruet, et simplices possidebunt bona ejus.
11 En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
Sapiens sibi videtur vir dives; pauper autem prudens scrutabitur eum.
12 När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
In exsultatione justorum multa gloria est; regnantibus impiis, ruinæ hominum.
13 Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
Qui abscondit scelera sua non dirigetur; qui autem confessus fuerit et reliquerit ea, misericordiam consequetur.
14 Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
Beatus homo qui semper est pavidus; qui vero mentis est duræ corruet in malum.
15 En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
Leo rugiens et ursus esuriens, princeps impius super populum pauperem.
16 När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
Dux indigens prudentia multos opprimet per calumniam; qui autem odit avaritiam, longi fient dies ejus.
17 En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
Hominem qui calumniatur animæ sanguinem, si usque ad lacum fugerit, nemo sustinet.
18 Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
Qui ambulat simpliciter salvus erit; qui perversis graditur viis concidet semel.
19 Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
Qui operatur terram suam satiabitur panibus; qui autem sectatur otium replebitur egestate.
20 En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
Vir fidelis multum laudabitur; qui autem festinat ditari non erit innocens.
21 Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
Qui cognoscit in judicio faciem non bene facit; iste et pro buccella panis deserit veritatem.
22 Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
Vir qui festinat ditari, et aliis invidet, ignorat quod egestas superveniet ei.
23 Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
Qui corripit hominem gratiam postea inveniet apud eum, magis quam ille qui per linguæ blandimenta decipit.
24 Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
Qui subtrahit aliquid a patre suo et a matre, et dicit hoc non esse peccatum, particeps homicidæ est.
25 En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
Qui se jactat et dilatat, jurgia concitat; qui vero sperat in Domino sanabitur.
26 Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
Qui confidit in corde suo stultus est; qui autem graditur sapienter, ipse salvabitur.
27 Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
Qui dat pauperi non indigebit; qui despicit deprecantem sustinebit penuriam.
28 När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
Cum surrexerint impii, abscondentur homines; cum illi perierint, multiplicabuntur justi.
