Ordspråksboken 28
1 Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.
Den gudløse flyr, skønt ingen er efter ham; tryg som en Løve er den retfærdige.
2 För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.
Ved Voldsmands Brøde opstaar Strid, den kvæles af Mand med Forstand.
3 En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.
En fattig Tyran, der kuer de ringe, er Regn, der hærger og ej giver Brød.
4 De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.
Hvo Loven sviger, roser de gudløse, hvo Loven holder, er paa Krigsfod med dem.
5 Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter Herran fråga, de akta uppå all ting.
Ildesindede fatter ej Ret; alt fatter de, som søger HERREN.
6 Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.
Hellere en fattig med lydefri Færd end en, som gaar Krogveje, er han end rig.
7 Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.
Forstandig Søn tager Vare paa Loven, men Drankeres Fælle gør sin Fader Skam.
8 Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.
Hvo Velstand øger ved Aager og Opgæld, samler til en, som er mild mod de ringe.
9 Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.
Den, der vender sit Øre fra Loven, endog hans Bøn er en Gru.
10 Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.
Leder man retsindige vild paa onde Veje, falder man selv i sin Grav; men de lydefri arver Lykke.
11 En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.
Rigmand tykkes sig viis, forstandig Smaamand gennemskuer ham.
12 När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.
Naar retfærdige jubler, er Herligheden stor, vinder gudløse frem, skal man lede efter Folk.
13 Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.
At dølge sin Synd fører ikke til Held, men bekendes og slippes den, finder man Naade.
14 Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.
Saligt det Menneske, som altid ængstes, men forhærder man sit Hjerte, falder man i Ulykke.
15 En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.
En brølende Løve, en graadig Bjørn er en gudløs, som styrer et ringe Folk.
16 När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.
Uforstandig Fyrste øver megen Vold, langt Liv faar den, der hader Rov.
17 En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.
Et Menneske, der tynges af Blodskyld, er paa Flugt til sin Grav; man hjælpe ham ikke.
18 Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.
Den, som vandrer lydefrit, frelses, men den, som gaar Krogveje, falder i Graven.
19 Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.
Den mættes med brød, som dyrker sin Jord, med Fattigdom den, der jager efter Tomhed.
20 En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.
Ærlig Mand velsignes rigt, men Jag efter Rigdom undgaar ej Straf.
21 Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.
At være partisk er ikke godt, en Mand kan forse sig for en Bid Brød.
22 Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.
Misundelig Mand vil i Hast vinde Gods; at Trang kommer over ham, ved han ikke.
23 Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.
Den, der revser, faar Tak til sidst fremfor den, hvis Tunge er slesk.
24 Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.
Stjæle fra Forældre og nægte, at det er Synd, er at være Fælle med hærgende Mand.
25 En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå Herran, han varder fet.
Den vindesyge vækker Splid, men den, der stoler paa HERREN, kvæges.
26 Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.
Den, der stoler paa sit Vid, er en Taabe, men den, der vandrer i Visdom, reddes.
27 Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.
Hvo Fattigmand giver, skal intet fattes, men mangefold bandes, hvo Øjnene lukker.
28 När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.
Vinder gudløse frem, kryber Folk i Skjul; naar de omkommer, bliver de retfærdige mange.
