Ordspråksboken 27

1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.

Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.

Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.

Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?

Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.

Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.

Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.

Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.

Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.

Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.

Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.

Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.

Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.

Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.

Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.

Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.

Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.

Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.

Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.

Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)

Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. (Sheol h7585)

21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.

Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.

Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;

Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.

Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.

När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.

då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.