Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Ros dig ikke av den dag imorgen, for du vet ikke hvad dagen vil føde!
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
La en annen rose dig og ikke din egen munn, en fremmed og ikke dine egne leber!
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
Stenen er tung, og sanden veier meget, men dårens harme er tyngre enn begge.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Vrede er fryktelig, og harme er som en flom; men hvem kan stå sig mot avind?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Åpenlys irettesettelse er bedre enn kjærlighet som skjules.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Trofaste er vennens slag, men troløse er fiendens kyss.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
Den mette vraker honning, men for den sultne er alt bittert søtt.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
Lik en spurv som flyver omkring borte fra sitt rede, er en mann som vanker om borte fra sitt hjem.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Olje og røkelse gleder hjertet, og likeså en venns ømhet og opriktige råd.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Forlat ikke din venn og din fars venn, og kom ikke i din brors hus den dag du er i nød! En granne nær ved er bedre enn en bror langt borte.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
Vær vis, min sønn, og gled mitt hjerte, så jeg kan svare den som håner mig!
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
Den kloke ser ulykken og skjuler sig; de uerfarne går videre og må bøte.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Ta hans klær, han har gått i borgen for en annen, og ta pant av ham for en fremmed kvinnes skyld!
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
Den som velsigner sin venn med høi røst tidlig om morgenen, ham skal det regnes som en forbannelse.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
Et stadig takdrypp på en regndag og en trettekjær kvinne ligner hverandre.
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
Den som holder på henne, holder på vind, og hans høire hånd griper i olje.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Jern skjerpes ved jern, og en mann slipes ved å omgås andre.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
Den som passer sitt fikentre, får ete dets frukt, og den som tar vare på sin herre, blir æret.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Likesom ansikt speiler sig mot ansikt i vannet, så finner det ene menneske sitt hjerte igjen hos det andre.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Dødsriket og avgrunnen blir ikke mette, og menneskenes øine blir heller ikke mette. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
Digel er for sølv og ovn for gull, og en mann prøves efter det han roser.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Om du støter dåren i morteren med støteren midt iblandt grynene, så viker hans dårskap allikevel ikke fra ham.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Du bør nøie kjenne dine fårs utseende; ha omsorg for din buskap!
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
For gods varer ikke til evig tid, og en krone ikke gjennem alle slekter.
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
Når høiet er borte, og det unge gress kommer til syne, og fjellgresset samles inn,
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
så har du lam til klær og bukker til å kjøpe aker for,
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
og du har gjetemelk nok til føde for dig og ditt hus og til livsophold for dine piker.
