Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Boast not thyself of tomorrow; for thou knowest not what a day may bring forth.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Let another man praise thee, and not thine own mouth; a stranger, and not thine own lips.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
A stone is heavy, and the sand weighty; but a fool’s vexation is heavier than them both.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Wrath is cruel, and anger is outrageous; but who is able to stand before jealousy?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Better is open rebuke than love that is hidden.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Faithful are the wounds of a friend: but the kisses of an enemy are profuse.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
The full soul loatheth an honeycomb: but to the hungry soul every bitter thing is sweet.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
As a bird that wandereth from her nest, so is a man that wandereth from his place.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Ointment and perfume rejoice the heart: so doth the sweetness of a man’s friend [that cometh] of hearty counsel.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Thine own friend, and thy father’s friend, forsake not; and go not to thy brother’s house in the day of thy calamity: better is a neighbour that is near than a brother far off.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
My son, be wise, and make my heart glad, that I may answer him that reproacheth me.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
A prudent man seeth the evil, [and] hideth himself: [but] the simple pass on, [and] suffer for it.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Take his garment that is surety for a stranger; and hold him in pledge [that is surety] for a strange woman.
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
He that blesseth his friend with a loud voice, rising early in the morning, it shall be counted a curse to him.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
A continual dropping in a very rainy day and a contentious woman are alike:
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
He that would restrain her restraineth the wind, and his right hand encountereth oil.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Iron sharpeneth iron; so a man sharpeneth the countenance of his friend.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
Whoso keepeth the fig tree shall eat the fruit thereof; and he that waiteth on his master shall be honoured.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
As in water face [answereth] to face, so the heart of man to man.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Sheol and Abaddon are never satisfied; and the eyes of man are never satisfied. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
The fining pot is for silver, and the furnace for gold, and a man is [tried] by his praise.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Though thou shouldest bray a fool in a mortar with a pestle among bruised corn, yet will not his foolishness depart from him.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Be thou diligent to know the state of thy flocks, [and] look well to thy herds:
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
For riches are not for ever; and doth the crown endure unto all generations?
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
The hay is carried, and the tender grass sheweth itself, and the herbs of the mountains are gathered in.
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
The lambs are for thy clothing, and the goats are the price of the field:
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
And [there will be] goats’ milk enough for thy food, for the food of thy household; and maintenance for thy maidens.
