Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Boast not thy selfe of to morowe: for thou knowest not what a day may bring forth.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Let another man prayse thee, and not thine owne mouth: a stranger, and not thine owne lips.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
A stone is heauie, and the sand weightie: but a fooles wrath is heauier then them both.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Anger is cruell, and wrath is raging: but who can stand before enuie?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Open rebuke is better then secret loue.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
The wounds of a louer are faithful, and the kisses of an enemie are pleasant.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
The person that is full, despiseth an hony combe: but vnto the hungry soule euery bitter thing is sweete.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
As a bird that wandreth from her nest, so is a man that wandreth from his owne place.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
As oyntment and perfume reioyce the heart, so doeth the sweetenes of a mans friend by hearty counsell.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Thine owne friend and thy fathers friend forsake thou not: neither enter into thy brothers house in the day of thy calamitie: for better is a neighbour that is neere, then a brother farre off.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
My sonne, be wise, and reioyce mine heart, that I may answere him that reprocheth me.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
A prudent man seeth the plague, and hideth himselfe: but the foolish goe on still, and are punished.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Take his garment that is surety for a stranger, and a pledge of him for the stranger.
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
He that prayseth his friend with a loude voyce, rising earely in the morning, it shall be counted to him as a curse.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
A continual dropping in the day of raine, and a contentious woman are alike.
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
He that hideth her, hideth the winde, and she is as ye oyle in his right hand, that vttereth it selfe.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Yron sharpeneth yron, so doeth man sharpen the face of his friend.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
He that keepeth the fig tree, shall eate the fruite thereof: so he that waiteth vpon his master, shall come to honour.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
As in water face answereth to face, so the heart of man to man.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
The graue and destruction can neuer be full, so the eyes of man can neuer be satisfied. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
As is the fining pot for siluer and the fornace for golde, so is euery man according to his dignitie.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Though thou shouldest bray a foole in a morter among wheate brayed with a pestell, yet will not his foolishnes depart from him.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Be diligent to know ye state of thy flocke, and take heede to the heardes.
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
For riches remaine not alway, nor the crowne from generation to generation.
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
The hey discouereth it selfe, and the grasse appeareth, and the herbes of the mountaines are gathered.
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
The lambes are for thy clothing, and the goates are the price of the fielde.
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
And let the milke of the goates be sufficient for thy foode, for the foode of thy familie, and for the sustenance of thy maydes.
