Ordspråksboken 27
1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Boast not for tomorrow, for thou knowest not what the day to come may bring forth.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Let another praise thee, and not thy own mouth: a stranger, and not thy own lips.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
A stone is heavy, and sand weighty: but the anger of a fool is heavier than them both.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Anger hath no mercy, nor fury when it breaketh forth: and who can bear the violence of one provoked?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Open rebuke is better than hidden love.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Better are the wounds of a friend, than the deceitful kisses of an enemy.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
A soul that is full shall tread upon the honeycomb: and a soul that is hungry shall take even bitter for sweet.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
As a bird that wandereth from her nest, so is a man that leaveth his place.
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Ointment and perfumes rejoice the heart: and the good counsels of a friend are sweet to the soul.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Thy own friend, and thy father’s friend forsake not: and go not into thy brother’s house in the day of thy affliction. Better is a neighbour that is near, than a brother afar off.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
Study wisdom, my son, and make my heart joyful, that thou mayst give an answer to him that reproacheth.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
The prudent man seeing evil hideth himself: little ones passing on have suffered losses.
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Take away his garment that hath been surety for a stranger: and take from him a pledge for strangers.
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
He that blesseth his neighbour with a loud voice, rising in the night, shall be like to him that curseth.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
Roofs dropping through in a cold day, and a contentious woman are alike.
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
He that retaineth her, is as he that would hold the wind, and shall call in the oil of his right hand.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Iron sharpeneth iron, so a man sharpeneth the countenance of his friend.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
He that keepeth the fig tree, shall eat the fruit thereof: and he that is the keeper of his master, shall be glorified.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
As the faces of them that look therein, shine in the water, so-the hearts of men are laid open to the wise.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Hell and destruction are never filled: so the eyes of men are never satisfied. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
As silver is tried in the fining-pot and gold in the furnace: so a man is tried by the mouth of him that praiseth. The heart of the wicked seeketh after evils, but the righteous heart seeketh after knowledge.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Though thou shouldst bray a fool in the mortar, as when a pestle striketh upon sodden barley, his folly would not be taken from him.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Be diligent to know the countenance of thy cattle, and consider thy own flocks:
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
For thou shalt not always have power: but a crown shall be given to generation and generation.
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
The meadows are open, and the green herbs have appeared, and the hay is gathered out of the mountains.
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
Lambs are for thy clothing: and kids for the price of the field.
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
Let the milk of the goats be enough for thy food, and for the necessities of thy house, and for maintenance for thy handmaids.
