< Ordspråksboken 27 >

1 Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
Ros dig ikke af Dagen i Morgen, du ved jo ikke, hvad Dag kan bringe.
2 Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
Lad en anden rose dig, ikke din Mund, en fremmed, ikke dine egne Læber.
3 Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
Sten er tung, og Sand vejer til, men tung fremfor begge er Dårers Galde.
4 Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
Vrede er grum, og Harme skummer, men Skinsyge, hvo kan stå for den?
5 Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
Hellere åbenlys Revselse end Kærlighed, der skjules.
6 Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
Vennehånds Hug er ærligt mente, Avindsmands Kys er mange.
7 En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
Den mætte vrager Honning, alt beskt er sødt for den sultne.
8 Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
Som Fugl, der må fly fra sin Rede, er Mand, der må fly fra sit Hjem:
9 Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
Olie og Røgelse fryder Sindet, men Sjælen sønderslides af Kummer.
10 Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
Slip ikke din Ven og din Faders Ven, gå ej til din Broders Hus på din Ulykkes Dag. Bedre er Nabo ved Hånden end Broder i det fjerne.
11 Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
Vær viis, min Søn, og glæd mit Hjerte, at jeg kan svare den, der smæder mig.
12 En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
Den kloge ser Faren og søger i Skjul, tankeløse går videre og bøder,
13 Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
Tag hans Klæder, han borged for en anden, pant ham for fremmedes Skyld!
14 Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
Den, som årle højlydt velsigner sin Næste, han får det regnet for Banden.
15 En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
Ustandseligt Tagdryp en Regnvejrsdag og trættekær Kvinde ligner hinanden;
16 Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
den, som vil skjule hende, skjuler Vind, og hans højre griber i Olie.
17 En knif hvetter den andra, och en man den andra.
Jern skærpes med Jern, det ene Menneske skærper det andet.
18 Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
Røgter man et Figentræ, spiser man dets Frugt; den, der vogter sin Herre, æres.
19 Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
Som i Vandspejlet Ansigt møder Ansigt, slår Menneskehjerte Menneske i Møde.
20 Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
Dødsrige og Afgrund kan ikke mættes, ej heller kan Menneskens Øjne mættes. (Sheol h7585)
21 En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
Digel til Sølv og Ovn til Guld, efter sit Ry bedømmes en Mand.
22 Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
Om du knuste en Dåre i Morter med Støder midt imellem Gryn, hans Dårskab veg dog ej fra ham.
23 Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
Mærk dig, hvorledes dit Småkvæg ser ud, hav Omhu for dine Hjorde;
24 Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
thi Velstand varer ej evigt, Rigdom ikke fra Slægt til Slægt;
25 Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
er Sommergræsset svundet, Grønt spiret frem, og sankes Bjergenes Urter,
26 Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
da har du Lam til at give dig Klæder og Bukke til at købe en Mark,
27 Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
Gedemælk til Mad for dig og dit Hus, til Livets Ophold for dine Piger.

< Ordspråksboken 27 >