Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.
