Ordspråksboken 26

1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.

Hoe fanala añ’asara, ndra orañe an-tsam-pitatahañe, ty tsy fañevà’ i dagolay fiasiañe.

2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.

Hoe ty fikepakepaha’ ty hitikitike naho ty fitiliñam-polinjà, ty tsy ipetaham-patse te tsy amam-bente’e.

3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.

Ty fikiso ho ami’ty soavala, naho ty laboridy ho ami’ty borìke, vaho ty kobaiñe ho an-dambosi’ i dagola.

4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.

Ko toiñe’o ami’ty hanè’e i seretse, hera hanahak’ aze.

5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.

Valeo mañeva’ i hagegea’ey ty dagola, tsy mone hahihitse ami’ty maso’e.

6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.

Hoe mañitsike tomboke naho migenoke voreke, ty mampisangitrike taratasy am-pitàn-dagola.

7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.

Maletraletra ty fandia’ i kepeke, naho ty razan-drehak’ am-bava’ o seretseo.

8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.

Hoe mañombe vato am-piletse, ty miasy i gegegege.

9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.

Hoe fatike mipok’ an-taña’ i jike, ty razan-drehak’ am-bava’ i dagola.

10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.

Ie mampitoloñe ty seretse, le manahake te mañeke mpandrioñe.

11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.

Hoe amboa mimpoly ami’ty loa’e, ty dagola mamereñe ty hagegea’e.

12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.

Tsy fa nahaisake ondaty mahihitse am-pihaino’e hao irehe? bey ty fitamà’ i seretsey ta ty aze.

13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.

Hoe ty votro, Inao liona ty an-damoke eo! Midada an-dalañe ey ty liona!

14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.

Manahake ty figavingavin-dalañe amo soavili’eo, ty tembo am-pandrea’e eo.

15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.

Ajo’ i votro am-po finga ao ty taña’e, fe tsy lefe’e ty minday aze mb’am-bava’e.

16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.

Mahihitse ami’ty maso’e ty tembo, te ami’ty fito-lahy manoiñe an-kavantañañe.

17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.

Hambañ’ ami’ty mitsepak’ amboa an-tsofi’e, ty mpandrioñe mihilintsioñe ami’ty aly tsy aze.

18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;

Hoe ty derendereñe mañiririñe raha mibelañe, naho ana-pale, vaho fampihomahañe,

19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.

ty mamitake ondaty ami’ty hoe: Nisolesole avao iraho.

20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.

Mate ty afo tsy aman-katae, modo ka ty dabasida tsy aman-tsikotsiko.

21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.

Hoe sarebò ami’ty foroha mirekake, naho hatae ami’ty afo, ty famiaña’ i mpanao tsikoniy hañolaña’e aiñe.

22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.

Hoe kenoke mafiry ty fivolam-pitàngogo, ie migodoñe mb’añ’ova lalek’ ao.

23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.

Hoe valàñe-tane nihamineñe taim-piram-bolafoty ty fameleke ampirehetan- kelok’ an-troke ao.

24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.

Añonohonoa’ ty famele’e i falaiña’ey, fe añaja’e famañahiañe ty an-tro’e ao.

25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.

Ndra t’ie mirehake fañisohañe, ko iantofa’o, fa pea tiva fito ty an-tro’e ao.

26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.

Aeta’e am-pitake ty halò-tsere’e, fe hiboak’ am-pivory ao ty haloloa’e.

27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.

Higodoñe an-koboñe ao ty nihaly aze, himpoly ama’e ty vato navarimbari’e.

28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.

Heje ty famele’ i remborake o jinoi’eo, mampianto ka ty falie manao kabeake.