Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
Quomodo nix in æstate, et pluviæ in messe: sic indecens est stulto gloria.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
Sicut avis ad alia transvolans, et passer quo libet vadens: sic maledictum frustra prolatum in quempiam superveniet.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Flagellum equo, et camus asino, et virga in dorso imprudentium.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Ne respondeas stulto iuxta stultitiam suam, ne efficiaris ei similis.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Responde stulto iuxta stultitiam suam, ne sibi sapiens esse videatur.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
Claudus pedibus, et iniquitatem bibens, qui mittit verba per nuncium stultum.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Quomodo pulchras frustra habet claudus tibias: sic indecens est in ore stultorum parabola.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
Sicut qui mittit lapidem in acervum Mercurii: ita qui tribuit insipienti honorem.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Quomodo si spina nascatur in manu temulenti: sic parabola in ore stultorum.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Iudicium determinat causas: et qui imponit stulto silentium, iras mitigat.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
Sicut canis, qui revertitur ad vomitum suum, sic imprudens, qui iterat stultitiam suam.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Vidisti hominem sapientem sibi videri? magis illo spem habebit insipiens.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
Dicit piger: Leo est in via, et leæna in itineribus:
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
sicut ostium vertitur in cardine suo, ita piger in lectulo suo.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Abscondit piger manum sub ascella sua, et laborat si ad os suum eam converterit.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Sapientior sibi piger videtur septem viris loquentibus sententias.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Sicut qui apprehendit auribus canem, sic qui transit impatiens, et commiscetur rixæ alterius.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
Sicut noxius est qui mittit sagittas, et lanceas in mortem:
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
ita vir, fraudulenter nocet amico suo: et cum fuerit deprehensus, dicit: Ludens feci.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Cum defecerint ligna, extinguetur ignis: et susurrone subtracto, iurgia conquiescent.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Sicut carbones ad prunas, et ligna ad ignem, sic homo iracundus suscitat rixas.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
Verba susurronis quasi simplicia, et ipsa perveniunt ad intima ventris.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Quomodo si argento sordido ornare velis vas fictile, sic labia tumentia cum pessimo corde sociata.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
Labiis suis intelligitur inimicus, cum in corde tractaverit dolos.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Quando submiserit vocem suam, ne credideris ei: quoniam septem nequitiæ sunt in corde illius.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Qui operit odium fraudulenter, revelabitur malitia eius in consilio.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Qui fodit foveam, incidet in eam: et qui volvit lapidem, revertetur ad eum.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
Lingua fallax non amat veritatem: et os lubricum operatur ruinas.
