Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
E LIKE me ka hau i ke kau, E like me ka ua i ka wa e ohi ai, Pela i ku ole ai ka hanohano i ka mea lapuwale.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
E like me ka zepora e auwana ana, E like me ka derora e lele ana, Pela ka poino, aole ia e hiki wale mai.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
I mea hahau no ka lio, i kaulawaha no ka hoki, I laau hahau hoi no ke kua o na mea lapuwale.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Mai olelo aku i ka mea lapuwale e like me kona naaupo ana, O like oe me ia.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
E olelo no i ka mea lapuwale e like me kona naaupo ana, O naauao oia i kona maka iho.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
O ka mea oki ne i na wawae a loaa ia ia ka poino, Oia ka i kauoha aku i na manao ma ka lima o ka mea lapuwale.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
E lawe aku i na wawae o ka mea oopa, A me ka olelonane mailoko ae o ka waha o ka poe lapuwale.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
E like me ka nakii ana i ka iliili ma ka maa a paa, Pela ka haawi ana i ka hanohano no ka mea lapuwale.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
O ka mea oioi e o ana i ka lima o ka mea ona, Oia ka olelonane ma ka waha o ka poe lapuwale.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
O ka mea nui nana i hana na mea a pau, Oia ka mea nana e hoopai i ka mea lapuwale a e hoopai hoi i ka poe lawehala.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
E like me ka ilio i hoi hou aku i kona luai, Pela ka mea naaupo e hoi hou ana i kona lapuwale.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Ua ike anei oe i ke kanaka naauao i kona manao iho? He lana ka manao no ka mea naaupo aole nona.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
I ae la ka mea palaualelo, He liona ma ke ala, He liona iwaena o ke kuamoo.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
O ka luli ana o ke pani ma kona ami, Oia ka mea palaualelo ma kona moena.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Hookomo ka mea palaualelo i kona lima iloko o ke pa, A he mea kaumaha ia ia ke hapai hou ae ia i kona waha.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
He naauao loa ka mea pulaualelo i kona manao iho, Mamua o na kanaka ehiku e hoike ana i ka oiaio.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
O ka mea lalau i ka ilio ma na pepeiao, Oia ka mea e maalo ana, a lawe pu i ka hakaka pili ole ia ia.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
E like me ka mea e hooleilei ana i na ihe wela, a me na pua a me ka make;
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
Pela ke kanaka e hoopunipuni ana i kona hoanoho, I ae la hoi, Aole anei he paani ko'u?
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
I ole ka wahie, e pio no ke ahi, I ole ka mea holoholo olelo, pau ka hakaka.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
O ka nanahu i na nanahu wela, a me ka wahie i ke ahi, Oia ke kanaka huhu e hookonokono ana i ka hakaka.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
O na olelo a ka mea holoholo olelo, Ua like no ia me na olelo paani, Komo ilalo nae ia a iloko lilo o ka opu.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
O ke kala maemae ole i hoopiliia me kahi pohue, Oia na lehelehe e alohaloha ana me ka naau ino.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
O ka mea inaina, huna oia ma kona mau lehelehe, A iloko ona iho i waiho ai oia i ka hoopunipuni.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Ina i oluolu kana olelo, mai manaoio aku ia ia; No ka mea, ehiku mau mea ino iloko o kona naau.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
O ka mea i hunaia kona inaina i ka hoopunipuni, E hoikeia kona hewa imua o ke anaina kanaka.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
O ka mea eli i ka lua, oia ke haule ilaila; O ka mea olokaa i ka pohaku, e hoi hou mai ia maluna ona.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
O ke elelo wahahee, oia ke inaina aku i ka mea poino malaila; O ka waha malimali, oia ke hana i ka mea e make ai.
