Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
Comme la neige en été, et la pluie pendant la moisson, ainsi la gloire ne convient pas à un insensé.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
Comme le passereau qui s’échappe, comme l’hirondelle qui s’envole, ainsi la malédiction sans cause n’atteint pas. À propos des insensés.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Le fouet est pour le cheval, le mors pour l’âne et la verge pour le dos des insensés.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Ne réponds pas à l’insensé selon sa folie, de peur de lui ressembler toi-même.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Réponds à l’insensé selon sa folie, de peur qu’il ne se regarde comme sage.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
Il se coupe les pieds, il boit l’iniquité, celui qui donne des messages à un insensé.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Ôtez les jambes au boiteux, est la sentence de la bouche de l’insensé.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
C’est attacher une pierre à la fronde, que de rendre gloire à un insensé.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Comme une épine qui s’enfonce dans la main d’un homme ivre, ainsi est une sentence dans la bouche des insensés.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Comme un archer qui blesse tout le monde, ainsi est celui qui prend à gage les insensés et les passants.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
Comme un chien qui retourne à son vomissement, ainsi est un insensé qui revient à sa folie.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Si tu vois un homme qui est sage à ses yeux, il faut plus espérer d’un insensé que de lui. Le paresseux.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
Le paresseux dit: « Il y a un lion sur la route, il y a un lion dans les rues. »
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
La porte tourne sur ses gonds, ainsi le paresseux sur sa couche.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Le paresseux met sa main dans le plat, et il a de la peine à la porter à la bouche.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Le paresseux est plus sage à ses yeux que sept conseillers prudents.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Comme celui qui saisit un chien par les oreilles, tel est le passant qui s’échauffe dans la querelle d’autrui.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
Comme un furieux qui lance des traits enflammés, des flèches et la mort,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
ainsi est un homme qui a trompé son prochain et qui dit: « Est-ce que je ne plaisantais pas. » Le rapporteur.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Faute de bois, le feu s’éteint; éloignez le rapporteur, et la querelle s’apaise.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Le charbon donne un brasier et le bois du feu: ainsi l’homme querelleur irrite une discussion.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
Les paroles du rapporteur sont comme des friandises; elles descendent jusqu’au fond des entrailles. Le haineux.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Des scories d’argent appliquées sur un vase de terre, telles sont les lèvres brûlantes avec un cœur mauvais.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
Celui qui hait se déguise par ses lèvres, mais il met au dedans de lui la perfidie.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Quand il adoucit sa voix, ne te fies pas à lui, car il a sept abominations dans son cœur.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Il peut bien cacher sa haine sous la dissimulation, mais sa méchanceté se révélera dans l’assemblée.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Celui qui creuse une fosse y tombe, et la pierre revient sur celui qui la roule.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
La langue fausse hait ceux qu’elle blesse, et la bouche flatteuse cause la ruine.
