Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, So honour [is] not comely for a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As a bird by wandering, as a swallow by flying, So reviling without cause doth not come.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
A whip is for a horse, a bridle for an ass, And a rod for the back of fools.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a fool according to his folly, Lest thou be like to him — even thou.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answer a fool according to his folly, Lest he be wise in his own eyes.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He is cutting off feet, he is drinking injury, Who is sending things by the hand of a fool.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Weak have been the two legs of the lame, And a parable in the mouth of fools.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As one who is binding a stone in a sling, So [is] he who is giving honour to a fool.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
A thorn hath gone up into the hand of a drunkard, And a parable in the mouth of fools.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Great [is] the Former of all, And He is rewarding a fool, And is rewarding transgressors.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dog hath returned to its vomit, A fool is repeating his folly.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Thou hast seen a man wise in his own eyes, More hope of a fool than of him!
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
The slothful hath said, 'A lion [is] in the way, A lion [is] in the broad places.'
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
The door turneth round on its hinge, And the slothful on his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
The slothful hath hid his hand in a dish, He is weary of bringing it back to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Wiser [is] the slothful in his own eyes, Than seven [men] returning a reason.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Laying hold on the ears of a dog, [Is] a passer-by making himself wrath for strife not his own.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As [one] pretending to be feeble, Who is casting sparks, arrows, and death,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
So hath a man deceived his neighbour, And hath said, 'Am not I playing?'
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Without wood is fire going out, And without a tale-bearer, contention ceaseth,
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Coal to burning coals, and wood to fire, And a man of contentions to kindle strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The words of a tale-bearer [are] as self-inflicted wounds, And they have gone down [to] the inner parts of the heart.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Silver of dross spread over potsherd, [Are] burning lips and an evil heart.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
By his lips doth a hater dissemble, And in his heart he placeth deceit,
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
When his voice is gracious trust not in him, For seven abominations [are] in his heart.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Hatred is covered by deceit, Revealed is its wickedness in an assembly.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Whoso is digging a pit falleth into it, And the roller of a stone, to him it turneth.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A lying tongue hateth its bruised ones, And a flattering mouth worketh an overthrow!
