Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As snow in somer, and reyn in heruest; so glorie is vnsemeli to a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
For whi as a brid fliynge ouer to hiy thingis, and a sparowe goynge in to vncerteyn; so cursing brouyt forth with out resonable cause schal come aboue in to sum man.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Beting to an hors, and a bernacle to an asse; and a yerde in the bak of vnprudent men.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answere thou not to a fool bi his foli, lest thou be maad lijk hym.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answere thou a fool bi his fooli, lest he seme to him silf to be wijs.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
An haltinge man in feet, and drinkinge wickidnesse, he that sendith wordis by a fonned messanger.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
As an haltinge man hath faire leggis in veyn; so a parable is vnsemeli in the mouth of foolis.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As he that casteth a stoon in to an heep of mercurie; so he that yyueth onour to an vnwijs man.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
As if a thorn growith in the hond of a drunkun man; so a parable in the mouth of foolis.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Doom determyneth causis; and he that settith silence to a fool, swagith iris.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dogge that turneth ayen to his spuyng; so is an vnprudent man, that rehersith his fooli.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Thou hast seyn a man seme wijs to hym silf; an vnkunnyng man schal haue hope more than he.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
A slow man seith, A lioun is in the weie, a liounnesse is in the foot pathis.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
As a dore is turned in his hengis; so a slow man in his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
A slow man hidith hise hondis vndur his armpit; and he trauelith, if he turneth tho to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
A slow man semeth wysere to hym silf, than seuene men spekynge sentensis.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
As he that takith a dogge bi the eeris; so he that passith, and is vnpacient, and is meddlid with the chiding of anothir man.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As he is gilti, that sendith speris and arowis in to deth;
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
so a man that anoieth gilefuli his frend, and whanne he is takun, he schal seie, Y dide pleiynge.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Whanne trees failen, the fier schal be quenchid; and whanne a priuy bacbitere is withdrawun, stryues resten.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
As deed coolis at quic coolis, and trees at the fier; so a wrathful man reisith chidyngis.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The wordis of a pryuei bacbitere ben as symple; and tho comen til to the ynneste thingis of the herte.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
As if thou wolt ourne a vessel of erthe with foul siluer; so ben bolnynge lippis felouschipid with `the werste herte.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
An enemy is vndirstondun bi hise lippis, whanne he tretith giles in the herte.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Whanne he `makith low his vois, bileue thou not to hym; for seuene wickidnessis ben in his herte.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
The malice of hym that hilith hatrede gilefuli, schal be schewid in a counsel.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
He that delueth a diche, schal falle in to it; and if a man walewith a stoon, it schal turne ayen to hym.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A fals tunge loueth not treuth; and a slidir mouth worchith fallyngis.
