Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As snow in summer, and as rain in harvest; so honor is not seemly for a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As the bird by wandering, as the swallow by flying, so the curse causeless shall not come.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the fool's back.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like him.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own conceit.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off the feet, [and] drinketh damage.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
The legs of the lame are not equal: so [is] a parable in the mouth of fools.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As he that bindeth a stone in a sling, so [is] he that giveth honor to a fool.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
[As] a thorn goeth up into the hand of a drunkard, so [is] a parable in the mouth of fools.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
The great [God] that formed all [things] both rewardeth the fool, and rewardeth transgressors.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dog returneth to his vomit, [so] a fool returneth to his folly.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? [there is] more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
The slothful [man] saith, [There is] a lion in the way; a lion [is] in the streets.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
[As] the door turneth upon its hinges, so [doth] the slothful upon his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
The slothful hideth [his] hand in [his] bosom; it grieveth him to bring it again to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
The sluggard [is] wiser in his own conceit than seven men that can render a reason.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
He that passeth by, [and] meddleth with strife [belonging] not to him, [is like] one that taketh a dog by the ears.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As a mad [man] who casteth fire-brands, arrows, and death,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
So [is] the man [that] deceiveth his neighbor, and saith, Am not I in sport?
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Where no wood is, [there] the fire goeth out: so where [there is] no tale-bearer, the strife ceaseth.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
[As] coals [are] to burning coals, and wood to fire; so [is] a contentious man to kindle strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The words of a tale-bearer [are] as wounds, and they go down into the innermost parts of the belly.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Burning lips and a wicked heart [are like] a potsherd covered with silver dross.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
He that hateth dissembleth with his lips, and layeth up deceit within him;
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
When he speaketh fair, believe him not: for [there are] seven abominations in his heart.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
[Whose] hatred is covered by deceit, his wickedness shall be shown before the [whole] congregation.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Whoever diggeth a pit shall fall into it: and he that rolleth a stone, it will return upon him.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A lying tongue hateth [those that are] afflicted by it; and a flattering mouth worketh ruin.
