Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, so honour is not seemly for a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As the sparrow in her wandering, as the swallow in her flying, so the curse that is causeless lighteth not.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
A whip for the horse, a bridle for the ass, and a rod for the back of fools.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a fool according to his folly, lest thou also be like unto him.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answer a fool according to his folly, lest he be wise in his own conceit.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He that sendeth a message by the hand of a fool cutteth off [his own] feet, [and] drinketh in damage.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
The legs of the lame hang loose: so is a parable in the mouth of fools.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As a bag of gems in a heap of stones, so is he that giveth honour to a fool.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
[As] a thorn that goeth up into the hand of a drunkard, so is a parable in the month of fools.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
[As] an archer that woundeth all, so is he that hireth the fool and he that hireth them that pass by.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dog that returneth to his vomit, [so is] a fool that repeateth his folly.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? there is more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
The sluggard saith, There is a lion in the way; a lion is in the streets.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
[As] the door turneth upon its hinges, so doth the sluggard upon his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
The sluggard burieth his hand in the dish; it wearieth him to bring it again to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
The sluggard is wiser in his own conceit than seven men that can render a reason.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
He that passeth by, [and] vexeth himself with strife belonging not to him, is [like] one that taketh a dog by the ears.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As a madman who casteth firebrands, arrows, and death;
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
So is the man that deceiveth his neighbour, and saith, Am not I in sport?
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
For lack of wood the fire goeth out: and where there is no whisperer, contention ceaseth.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
[As] coals are to hot embers, and wood to fire; so is a contentious man to inflame strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The words of a whisperer are as dainty morsels, and they go down into the innermost parts of the belly.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Fervent lips and a wicked heart are [like] an earthen vessel overlaid with silver dross.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
He that hateth dissembleth with his lips, but he layeth up deceit within him:
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
When he speaketh fair, believe him not; for there are seven abominations in his heart:
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Though [his] hatred cover itself with guile, his wickedness shall be openly shewed before the congregation.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Whoso diggeth a pit shall fall therein: and he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A lying tongue hateth those whom it hath wounded; and a flattering mouth worketh ruin.
