Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As snow in summer, and as rain in harvest, So honor is not becoming to a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As the sparrow wandereth, and the swallow flieth away, So the curse without cause shall not come.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
A whip for the horse, a bridle for the ass, And a rod for the back of the fool.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a fool according to his folly, Lest thou also become like to him.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answer a fool according to his folly, Lest he be wise in his own conceit.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He cutteth off the feet, and drinketh damage, Who sendeth a message by the hand of a fool.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
The legs of a lame man hang loose; So is it with a proverb in the mouth of fools.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As he who bindeth a stone in a sling, So is he that giveth honor to a fool.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
As a thorn lifted up by the hand of a drunkard, So is a proverb in the mouth of fools.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
As an archer who woundeth every one, So is he who hireth fools and hireth wayfarers.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dog returneth to that which he hath vomited, So a fool repeateth his folly.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Seest thou a man wise in his own conceit? There is more hope of a fool than of him.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
The slothful man saith, “There is a lion in the way; There is a lion in the streets.”
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
As a door turneth upon its hinges, So doth the sluggard upon his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
The sluggard dippeth his hand into the dish; It grieveth him to bring it again to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
The sluggard is wiser in his own conceit Than seven men who can render a reason.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
As one that taketh a dog by the ears, So is he who, passing by, is enraged on account of the quarrel of another.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As a madman That casteth about darts, arrows, and death,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
So is the man who deceiveth his neighbor, And saith, “Was I not in sport?”
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Where there is no wood, the fire goeth out; So, where there is no talebearer, contention ceaseth.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
As coal is for heat, and as wood for fire, So is a contentious man for kindling strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The words of a talebearer are like dainties; For they go down to the innermost parts of the body.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
As drossy silver spread over an earthen vessel, So are warm lips and an evil heart.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
The hater dissembleth with his lips, And layeth up deceit within him.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
When he speaketh fair, believe him not! For there are seven abominations in his heart.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
His hatred is covered by deceit; His wickedness shall be revealed in the great assembly.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
He that diggeth a pit shall fall therein; And he that rolleth a stone, it shall return upon him.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A lying tongue hateth those whom it woundeth, And a flattering mouth worketh ruin.
