Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As dew in harvest, and as rain in summer, so honor is not [seemly] for a fool.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As birds and sparrows fly, so a curse shall not come upon any one without a cause.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
As a whip for a horse, and a goad for an ass, so [is] a rod for a simple nation.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a fool according to his folly, lest you become like him.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Yet answer a fool according to his folly, lest he seem wise in his own conceit.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He that sends a message by a foolish messenger procures for himself a reproach from his own ways.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
[As well] take away the motion of the legs, as transgression from the mouth of fools.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
He that binds up a stone in a sling, is like one that gives glory to a fool.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Thorns grow in the hand of a drunkard, and servitude in the hand of fools.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
All the flesh of fools endures much hardship; for their fury is brought to nothing.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As when a dog goes to his own vomit, and becomes abominable, so is fool who returns in his wickedness to his own sin. [There is a shame that brings sin: and there is a shame [that is] glory and grace.]
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
I have seen a man who seemed to himself to be wise; but a fool had more hope than he.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
A sluggard when sent on a journey says, [There is] a lion in the ways, and [there are] murderers in the streets.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
As a door turns on the hinge, so does a sluggard on his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
A sluggard having hid his hand in his bosom, will not be able to bring it up to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
A sluggard seems to himself wiser than one who most satisfactorily brings back a message.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
As he that lays hold of a dog's tail, so is he that makes himself the champion of another's cause.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As those who need correction put forth [fair] words to men, and he that first falls in with the proposal will be overthrown;
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
so are all that lay wait for their own friends, and when they are discovered, say, I did it in jest.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
With much wood fire increases; but where there is not a double-minded man, strife ceases.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
A hearth for coals, and wood for fire; and railing man for the tumult of strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The words of cunning knaves are soft; but they strike [even] to the inmost parts of the bowels.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Silver dishonestly given is to be considered as a potsherd: smooth lips cover a grievous heart.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
A weeping enemy promises all things with his lips, but in his heart he contrives deceit.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Though [your] enemy entreat you with a loud voice, consent not: for there are seven abominations in his heart.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
He that hides enmity frames deceit: but being easily discerned, exposes his own sins in the public assemblies.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
He that digs a pit for his neighbor shall fall into it: and he that rolls a stone, rolls it upon himself.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A lying tongue hates the truth; and an unguarded mouth causes tumults.
