< Ordspråksboken 26 >
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
As the snowe in the sommer, and as the raine in the haruest are not meete, so is honour vnseemely for a foole.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
As the sparowe by flying, and the swallow by flying escape, so the curse that is causeles, shall not come.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Vnto the horse belongeth a whip, to the asse a bridle, and a rod to the fooles backe.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Answer not a foole according to his foolishnes, least thou also be like him.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Answere a foole according to his foolishnes, least he be wise in his owne conceite.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
He that sendeth a message by the hand of a foole, is as he that cutteth off the feete, and drinketh iniquitie.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
As they that lift vp the legs of the lame, so is a parable in a fooles mouth.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
As the closing vp of a precious stone in an heape of stones, so is he that giueth glory to a foole.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
As a thorne standing vp in the hand of a drunkard, so is a parable in the mouth of fooles.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
The excellent that formed all things, both rewardeth the foole and rewardeth the transgressers.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
As a dog turneth againe to his owne vomit, so a foole turneth to his foolishnes.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Seest thou a man wise in his owne conceite? more hope is of a foole then of him.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
The slouthfull man sayth, A lyon is in the way: a lyon is in the streetes.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
As the doore turneth vpon his hinges, so doeth the slouthfull man vpon his bed.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
The slouthfull hideth his hand in his bosome, and it grieueth him to put it againe to his mouth.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
The sluggard is wiser in his owne conceite, then seuen men that can render a reason.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
He that passeth by and medleth with the strife that belongeth not vnto him, is as one that taketh a dog by the eares.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
As he that faineth himselfe mad, casteth fire brands, arrowes, and mortall things,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
So dealeth the deceitfull man with his friend and sayth, Am not I in sport?
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Without wood the fire is quenched, and without a talebearer strife ceaseth.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
As ye cole maketh burning coles, and wood a fire, so the contentious man is apt to kindle strife.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
The wordes of a tale bearer are as flatterings, and they goe downe into the bowels of the belly.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
As siluer drosse ouerlayde vpon a potsheard, so are burning lips, and an euill heart.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
He that hateth, will counterfaite with his lips, but in his heart he layeth vp deceite.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Though he speake fauourably, beleeue him not: for there are seuen abominations in his heart.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Hatred may be couered by deceite: but the malice thereof shall be discouered in the congregation.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
He that diggeth a pit shall fall therein, and he that rolleth a stone, it shall returne vnto him.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
A false tongue hateth the afflicted, and a flattering mouth causeth ruine.