Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
Som Sneen om Sommeren og som Regnen om Høsten saa passer Ære ikke for en Daare.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
Som en Spurv i Fart, som en Svale i Flugt saaledes vil en Forbandelse, som sker uden Aarsag, ikke træffe ind.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
En Svøbe er for Hesten og en Tømme for Asenet og et Ris for Daarers Ryg.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Svar ej en Daare efter hans Taabelighed, at ikke ogsaa du skal blive ham lig.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Svar en Daare efter hans Taabelighed, at han ikke skal være viis i sine egne Øjne.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
Fødderne hugger den af sig, og Fortrædelighed maa den drikke, som sender Bud ved en Daare.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Tager Benene fra den halte og Tankesproget bort, som er i Daarers Mund.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
Som den, der binder Stenen fast i Slyngen, saa er den, der giver en Daare Ære.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Som en Tjørnekæp, der kommer i den druknes Haand, saa er Tankesproget i Daarers Mund.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Som en Pil, der saarer alt, saa er den, der lejer en Daare, og den, der lejer vejfarende.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
Ligesom en Hund vender sig til sit eget Spy, saa er Daaren, som gentager sin Taabelighed.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Har du set en Mand, som er viis i sine egne Øjne, da er der mere Forhaabning om en Daare end om ham.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
Den lade siger: Der er en grum Løve paa Vejen, en Løve paa Gaderne.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
Som Døren drejer sig om paa sine Hængsler, saa den lade paa sin Seng.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Den lade stikker sin Haand i Fadet; det bliver ham besværligt at lade den komme til sin Mund igen.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Den lade er visere i sine egne Øjne end syv, som svare forstandigt.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Som den, der griber Hunden fat ved Ørene, saa er den, der gaar forbi og kommer i Vrede over en Trætte, der ikke kommer ham ved.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
Som en gal, der udkaster Gnister, Pile og Død,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
saa er den Mand, der besviger sin Næste og siger: Skæmter jeg ikke?
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Naar der intet Ved er mere, udslukkes Ilden; og naar der ingen Bagvadsker er, stilles Trætte.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Kul til Gløder og Ved til Ild: Saa er en trættekær Mand til at optænde Kiv.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
En Bagvadskers Ord lyde som Skæmt, dog trænge de ind i inderste Bug.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Som et Potteskaar, der er overdraget med urent Sølv, saa ere brændende Læber og et ondt Hjerte.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
Den hadefulde forstiller sig med sine Læber, men inden i sig nærer han Svig.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
Naar han gør sin Røst yndig, da tro ham ikke; thi der er syv Vederstyggeligheder i hans Hjerte.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
Den, hvis Had er skjult ved Bedrag, hans Ondskab skal blive aabenbaret i Forsamlingen.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Hvo som graver en Grav, skal selv falde i den; og hvo som vælter en Sten op, paa ham skal den falde tilbage.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
En falsk Tunge hader dem, som den har knust, og en glat Mund bereder Fald.
