Ordspråksboken 26
1 Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.
Khohal kah vuelsong neh cangah vaengkah khotlan baghui la, thangpomnah khaw hlang ang neh rhoeprhui tangloeng pawh.
2 Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.
Vaa a rhaehba bangla, pumpil a ding bangla, rhunkhuennah he lunglilungla la a thoeng moenih.
3 Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.
Marhang ham rhuihet, laak ham kamrhui, aka ang rhoek kah a nam ham cungcik om.
4 Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.
Hlang ang kah a anglat te doo boeh, namah khaw anih bangla na om ve.
5 Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.
Hlang ang te a anglat bangla a doo dae, a mikhmuh ah hlang cueih la om hae mahpawh.
6 Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.
Hlang ang kut ah ol aka pat tah a kho a kuet tih kuthlahnah aka mam la om.
7 Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.
Aka khaem kah a kho sut a bat banghui la, hlang ang rhoek ka kah thuidoeknah he khaw om.
8 Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.
Hlang ang taengah thangpomnah paek he, payai dongah lungto mop banghui la om tangloeng.
9 Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.
Hlang ang ka kah thuidoeknah he khaw yurhui kut dongah aka pha mutlo hling bangla om.
10 En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.
Hlang ang aka paang boeih khaw aka cetpaitai a paang tih lithen a poeih banghui la om.
11 Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.
Ui loh a lok a paan banghui la hlang ang loh a anglat te a khoep.
12 När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.
Hlang he amah mikhmuh ah tah aka cueih la na hmuh. Anih lakah hlang ang ham ngaiuepnah om ta.
13 Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.
Kolhnaw loh, “Longpuei ah sathueng ca, toltung ah sathueng om,” a ti.
14 En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.
thohkhaih loh thohrhui dongah a tinghil bangla, kolhnaw khaw amah thingkong dongah suvaih.
15 Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.
Kolhnaw loh bael dongah a kut a puei te, a ka dongla koep a khuen ham pataeng a ngak.
16 En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.
Kolhnaw he amah mikhmuh ah tah, omih neh aka thuung hlang parhih lakah aka cueih la ngaiuh.
17 Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.
Amah hut pawt ah tuituknah khuiah aka kun khaw, aka cetpaitai loh ui hna a doek banghui la om.
18 Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;
Thaltang neh dueknah hmaipom aka dong loh hlang a khah bangla,
19 Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.
A hui aka phok hlang van loh, “Ka luem mailai moenih a?,” a ti.
20 Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.
Thing a tlum atah hmai a thi bangla a thet pawt daengah ni olpungkacan a paa.
21 Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.
Hmai-alh dongah hmaisa-aek, hmai dongah thing a pup vanbangla, hohmuhnah neh olpungkacan aka saii hlang loh tuituknah a puek sak.
22 Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.
Thet ol he didii tih bungko khui la suntla.
23 En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.
Lungbuei thae neh a lai hmai la aka alh tah, paikaek dongkah cakhli a ben banghui ni.
24 Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.
A hmuilai dongkah a hmuhuet te a ka dongah loha coeng dae, a khui kah hlangthai palat te a thuh bal pueng.
25 Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.
A ol tah rhen koemboei la om dae, anih te tangnah boeh. A lungbuei ah tueilaehkoi parhih om.
26 Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.
hmuhuetnah te thailainah neh dah cakhaw, hlangping taengah a boethae ni a. yan eh.
27 Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.
Vaam aka vuet khaw amah loh a cungku thil vetih, lungto aka palet khaw amah soah koep mael ni.
28 En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.
Laithae ol loh amah aka hnaep aka hnap te a hmuhuet tih, a ka aka hnal khaw a ponah ni a. saii.
