Ordspråksboken 25
1 Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
Šie arīdzan ir Salamana sakāmie vārdi, ko Hizkijas, Jūda ķēniņa, vīri ir sakrājuši.
2 Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
Dieva gods ir, kādu lietu apslēpt, bet ķēniņu gods ir, kādu lietu izdibināt.
3 Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
Debess ir augsta, un zeme dziļa, un ķēniņu sirds neizdibinājama.
4 Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
Atšķir sārņus no sudraba, tad tiek kausētājam trauks;
5 Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
Atšķir bezdievīgo nost no ķēniņa, tad viņa goda krēsls ar taisnību top stiprināts.
6 Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
Nelielies ķēniņa priekšā un nestājies lielu kungu vietā.
7 Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
Jo tas ir labāki, ka tev saka: „Virzies augšup!“nekā ka tevi pazemo vareno priekšā, ko tavas acis redz.
8 Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
Nepārsteidzies strīdēties; jo citādi, ko tu galā darīsi, kad tavs tuvākais tevi gānījis.
9 Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
Izšķir pats savas ķildas ar savu tuvāko un neatklāj cita noslēpumu,
10 På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
Ka tevi nerāj, kas to dzird, un tavam kaunam nav gala.
11 Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
Vārds īstenā laikā runāts ir zelta āboli sudraba traukos.
12 Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
Gudrs pamācītājs paklausīgām ausīm ir zelta gredzens un zelta ķēdes.
13 Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
Kā sniega dzestrums pļaujamā laikā, tāds ir uzticams kalps tam, kas to sūta; jo tas atspirdzina sava kunga dvēseli.
14 Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
Kas ar dāvanām lielās melodams, ir kā mākoņi un vējš bez lietus.
15 Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
Ar lēnu garu pierunā valdnieku un ar mīkstu mēli lauž kaulus.
16 Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
Medu atradis, ēd savu tiesu, ka tu pārēdies to neizvem.
17 Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
Reti vien cel savu kāju tuvākā namā, ka viņš tevis neapnīkst un tevis neienīst.
18 Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
Kas pret savu tuvāko dod nepatiesu liecību, ir kā veseris un zobens un asa bulta.
19 Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
Uz neuzticamu paļauties bēdu dienā ir izlūzis zobs un kliba kāja.
20 Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
Kas noskumušai sirdij dziesmas dzied, ir kā kad drēbes novelk ziemas laikā un kā etiķis uz sāls.
21 Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
Kad tavs ienaidnieks izsalcis, ēdini viņu ar maizi, un kad izslāpis, dzirdini viņu ar ūdeni;
22 Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
Jo tā tu sakrāsi kvēlošas ogles uz viņa galvas, un Tas Kungs tev to atmaksās.
23 Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
Ziemelis dzemdē lietu, un glūnētāja mēle skābu ģīmi.
24 Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
Nama augšā kaktiņā dzīvot ir labāki, nekā namā kopā ar rējēju sievu.
25 Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
Laba ziņa no tālas zemes ir dzestrs ūdens izslāpušai dvēselei.
26 En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
Taisnais, kas bezdievīga priekšā lokās, ir sajukusi aka un sajaukts avots.
27 Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
Daudz medus ēst nav labi, un savu paša godu meklēt nav gods.
28 En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
Kas prātu nemāk valdīt, ir izlauzta pilsēta bez mūriem.
