Ordspråksboken 25
1 Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
Hae quoque parabolae Salomonis, quas transtulerunt viri Ezechiae regis Iuda.
2 Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
Gloria Dei est celare verbum, et gloria regum investigare sermonem.
3 Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
Caelum sursum, et terra deorsum, et cor regum inscrutabile.
4 Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
Aufer rubiginem de argento, et egredietur vas purissimum:
5 Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
Aufer impietatem de vultu regis, et firmabitur iustitia thronus eius.
6 Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
Ne gloriosus appareas coram rege, et in loco magnorum ne steteris.
7 Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
Melius est enim ut dicatur tibi: Ascende huc; quam ut humilieris coram principe.
8 Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
Quae viderunt oculi tui, ne proferas in iurgio cito: ne postea emendare non possis, cum dehonestaveris amicum tuum.
9 Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
Causam tuam tracta cum amico tuo, et secretum extraneo ne reveles:
10 På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
ne forte insultet tibi cum audierit, et exprobrare non cesset. Gratia et amicitia liberant: quas tibi serva, ne exprobrabilis fias.
11 Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
Mala aurea in lectis argenteis, qui loquitur verbum in tempore suo.
12 Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
Inauris aurea, et margaritum fulgens, qui arguit sapientem, et aurem obedientem.
13 Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
Sicut frigus nivis in die messis, ita legatus fidelis ei, qui misit eum, animam ipsius requiescere facit.
14 Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
Nubes, et ventus, et pluviae non sequentes, vir gloriosus, et promissa non complens.
15 Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
Patientia lenietur princeps, et lingua mollis confringet duritiam.
16 Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
Mel invenisti, comede quod sufficit tibi, ne forte satiatus evomas illud.
17 Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
Subtrahe pedem tuum de domo proximi tui, nequando satiatus oderit te.
18 Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
Iaculum, et gladius, et sagitta acuta, homo qui loquitur contra proximum suum falsum testimonium.
19 Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
Dens putridus, et pes lassus, qui sperat super infideli in die angustiae,
20 Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
et amittit pallium in die frigoris. Acetum in nitro, qui cantat carmina cordi pessimo. Sicut tinea vestimento, et vermis ligno: ita tristitia viri nocet cordi.
21 Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
Si esurierit inimicus tuus, ciba illum: si sitierit, da ei aquam bibere:
22 Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
prunas enim congregabis super caput eius, et Dominus reddet tibi.
23 Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
Ventus aquilo dissipat pluvias, et facies tristis linguam detrahentem.
24 Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
25 Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
Aqua frigida animae sitienti, et nuncius bonus de terra longinqua.
26 En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
Fons turbatus pede, et vena corrupta, iustus cadens coram impio.
27 Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
Sicut qui mel multum comedit, non est ei bonum: sic qui scrutator est maiestatis, opprimetur a gloria.
28 En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
Sicut urbs patens et absque murorum ambitu, ita vir, qui non potest in loquendo cohibere spiritum suum.
