Ordspråksboken 25
1 Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
These [are] also proverbs of Solomon, which the men of Hezekiah king of Judah copied out.
2 Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
[It is] the glory of God to conceal a thing: but the honor of kings [is] to search out a matter.
3 Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
The heaven for hight, and the earth for depth, and the heart of kings [is] unsearchable.
4 Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
Take away the dross from the silver, and there shall come forth a vessel for the finer.
5 Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
Take away the wicked [from] before the king, and his throne shall be established in righteousness.
6 Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
Put not forth thyself in the presence of the king, and stand not in the place of great [men]:
7 Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
For better [it is] that it be said to thee, Come up hither; than that thou shouldst be put lower in the presence of the prince whom thy eyes have seen.
8 Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
Go not forth hastily to strive, lest [thou know not] what to do in the end thereof, when thy neighbor hath put thee to shame.
9 Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
Debate thy cause with thy neighbor [himself]; and reveal not a secret to another:
10 På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
Lest he that heareth [it] put thee to shame, and thy infamy turn not away.
11 Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
A word fitly spoken [is like] apples of gold in pictures of silver.
12 Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
[As] an ear-ring of gold, and an ornament of fine gold, [so is] a wise reprover upon an obedient ear.
13 Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
As the cold of snow in the time of harvest, [so is] a faithful messenger to them that send him: for he refresheth the soul of his masters.
14 Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
Whoever boasteth himself of a false gift [is like] clouds and wind without rain.
15 Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
By long forbearing is a prince persuaded, and a soft tongue breaketh the bone.
16 Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
Hast thou found honey? eat so much as is sufficient for thee, lest thou be filled with it, and vomit it.
17 Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
Withdraw thy foot from thy neighbor's house; lest he be weary of thee, and [so] hate thee.
18 Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
A man that beareth false witness against his neighbor [is] a maul, and a sword, and a sharp arrow.
19 Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
Confidence in an unfaithful man in time of trouble [is like] a broken tooth, and a foot out of joint.
20 Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
[As] he that taketh away a garment in cold weather, [and as] vinegar upon nitre; so [is] he that singeth songs to a heavy heart.
21 Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
If thy enemy shall hunger, give him bread to eat; and if he shall thirst, give him water to drink:
22 Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
For thou shalt heap coals of fire upon his head, and the LORD will reward thee.
23 Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
The north wind driveth away rain: so [doth] an angry countenance a backbiting tongue.
24 Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
[It is] better to dwell in a corner of the house-top, than with a brawling woman and in a wide house.
25 Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
[As] cold waters to a thirsty soul, so [is] good news from a far country.
26 En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
A righteous man falling down before the wicked [is as] a turbid fountain, and a corrupt spring.
27 Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
[It is] not good to eat much honey: so [for men] to search their own glory [is not] glory.
28 En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
He that [hath] no rule over his own spirit [is like] a city [that is] broken down, [and] without walls.
