Ordspråksboken 25
1 Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.
Jaké i tato jsou přísloví Šalomounova, kteráž shromáždili muži Ezechiáše, krále Judského:
2 Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.
Sláva Boží jest skrývati věc, ale sláva králů zpytovati věc.
3 Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.
Vysokosti nebes, a hlubokosti země, a srdce králů není žádného vystižení.
4 Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.
Jako když bys odjal trůsku od stříbra, ukáže se slevači nádoba čistá:
5 Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.
Tak když odejmeš bezbožného od oblíčeje králova, tedy utvrzen bude v spravedlnosti trůn jeho.
6 Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.
Nestavěj se za znamenitého před králem, a na místě velikých nestůj.
7 Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.
Nebo lépe jest, aťby řečeno bylo: Vstup sem, nežli abys snížen byl před knížetem; což vídávají oči tvé.
8 Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?
Nevcházej v svár kvapně, tak abys naposledy něčeho se nedopustil, kdyby tě zahanbil bližní tvůj.
9 Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;
Srovnej při svou s bližním svým, a tajné věci jiného nevyjevuj,
10 På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.
Aťby lehkosti neučinil ten, kdož by to slyšel, až by i zlá pověst tvá nemohla jíti nazpět.
11 Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.
Jablka zlatá s řezbami stříbrnými jest slovo propověděné případně.
12 Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.
Náušnice zlatá a ozdoba z ryzího zlata jest trestatel moudrý u toho, jenž poslouchá.
13 Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.
Jako studenost sněžná v čas žně, tak jest posel věrný těm, kteříž jej posílají; nebo duši pánů svých očerstvuje.
14 Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.
Jako oblakové a vítr bez deště, tak člověk, kterýž se chlubí darem lživým.
15 Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.
Snášelivostí nakloněn bývá vývoda, a jazyk měkký láme kosti.
16 Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.
Nalezneš-li med, jez, pokudž by dosti bylo tobě, abys snad nasycen jsa jím, nevyvrátil ho.
17 Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.
Zdržuj nohu svou od domu bližního svého, aby syt jsa tebe, neměl tě v nenávisti.
18 Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.
Kladivo a meč a střela ostrá jest každý, kdož mluví falešné svědectví proti bližnímu svému.
19 Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.
Zub vylomený a noha vytknutá jest doufání v převráceném v den úzkosti.
20 Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.
Jako ten, kdož svláčí oděv v čas zimy, a ocet lije k sanitru, tak kdož zpívá písničky srdci smutnému.
21 Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;
Jestliže by lačněl ten, jenž tě nenávidí, nakrm jej chlebem, a žíznil-li by, napoj jej vodou.
22 Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och Herren vedergäller dig det.
Nebo uhlí řeřavé shromáždíš na hlavu jeho, a Hospodin odplatí tobě.
23 Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.
Vítr půlnoční zplozuje déšť, a tvář hněvivá jazyk tajně utrhající.
24 Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.
Lépe jest bydliti v koutě na střeše, nežli s ženou svárlivou v domě společném.
25 Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.
Voda studená duši ustalé jest novina dobrá z země daleké.
26 En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.
Studnice nohami zakalená a pramen zkažený jest spravedlivý z místa svého před bezbožným vystrčený.
27 Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.
Jísti mnoho medu není dobře; tak zpytování slávy jejich není slavné.
28 En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.
Město rozbořené beze zdi jest muž, kterýž nemá moci nad duchem svým.
