Ordspråksboken 24

1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.

2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.

3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.

4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.

5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.

6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.

7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.

8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.

9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.

10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.

11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.

12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?

13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.

14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.

15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.

16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.

17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.

18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.

19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.

20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.

21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.

22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?

23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.

24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.

25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.

26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.

27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.

28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.

29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.

30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;

31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.

32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.

33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;

34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.