Ordspråksboken 24
1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
Neiekarsies uz nelabiem cilvēkiem un nekāro būt ar viņiem;
2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
Jo viņu sirds domā uz postu, un viņu lūpas runā mokas.
3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
Ar gudrību uzceļ namu un ar saprašanu to stiprina,
4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
Un ar samaņu pilda kambarus ar visādu dārgu un jauku bagātību.
5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
Gudrs vīrs ir spēcīgs, un vīrs, kam atzīšana, ir varens spēkā;
6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
Jo ar gudriem padomiem tu izvedīsi savu karu, un uzvarēšana ir, kur padoma devēju papilnam.
7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
Ģeķim gudrība ir neaizsniedzama; savu muti lai tas neatdara pilsētas vārtos.
8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
Kas tīšām ļaunu dara, tas jāsauc blēdis pār visiem blēžiem.
9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
Ģeķības nodomi ir grēks, un mēdītājs cilvēkiem ir negantība.
10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
Ja tu bēdu dienā nogursi, tad tavs spēks pagalam.
11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
Glāb, kas uz nāvi pazudināti, un kas pie kaušanas top vesti, vai tu no tiem atrausies?
12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
Ja tu saki: „Redzi, mēs to nezinām!“Vai tad tas, kas sirdis pārmana, to nemana, un kas tavu dvēseli pasargā, to nezin un cilvēkiem neatmaksās pēc viņu darba?
13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
Ēd, mans dēls, medu, jo tas ir labs, un tīrs medus ir salds tavā mutē;
14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
Tāpat tavai dvēselei būs gudrības atzīšana, ja tu to atrodi; jo ir pastara diena, un tava gaidīšana nebūs veltīga.
15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
Neglūn, tu bezdievīgais, uz taisnā dzīvokli, neposti viņa vietu;
16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
Jo taisnais krīt septiņ reiz un ceļas augšām; bet bezdievīgie nogrimst nelaimē.
17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
Nepriecājies, kad tavs ienaidnieks krīt, un lai tava sirds nelīksmojās, kad viņš klūp,
18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
Ka Tas Kungs to neredz, un tas viņa acīm neriebj, un viņš savu dusmību no tā nenovērš.
19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
Neapskaities par ļauniem un neiekarsies par bezdievīgiem!
20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
Jo ļaunam nenāk cerētais gals; bezdievīgo spīdeklis izdzisīs.
21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
Mans dēls, bīsties To Kungu un ķēniņu, un nejaucies ar dumpiniekiem.
22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
Jo piepeši nāks viņiem nediena, - un abēju sodu, kas to zin!
23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
Arī šie ir gudro vārdi: Tiesā cilvēka vaigu uzlūkot nav labi.
24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
Kas uz vainīgo saka: „Tev taisnība!“to cilvēki lād un ļaudis ienīst.
25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
Bet tie (viņiem) mīļi, kas (tādu) pārmāca, un pār tiem nāks visu labākā svētība.
26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
Kas pareizi atbildējis, ir kā saldu muti devis.
27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
Padari savu darbu laukā un apkopies tīrumā, un tad vēl uztaisi savu namu.
28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
Nedod velti liecību pret savu tuvāko! Vai tu mānīsi ar savām lūpām?
29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
Nesaki: „Kā viņš man darījis, tā es viņam darīšu; es tam atmaksāšu pēc viņa darba!“
30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
Es gāju gar sliņķa tīrumu un gar ģeķa vīna kalnu.
31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
Un redzi, tur auga tik nātres vien, un dadži pārņēma visu, un viņa akmeņu mūris bija sagruvis.
32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
Un es to ieraudzīju, to liku vērā: es to redzēju, ņēmos mācību:
33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
Guli maķenīt, snaud maķenīt, saliec maķenīt rokas miegā;
34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
Tad tava nabadzība tev pienāks nākdama, un tavs trūkums kā apbruņots vīrs.
