Ordspråksboken 24

1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.

Havi vahe'mo'ma hania avu'ava zankura kegasane huge, ana vahe'enema tragotenka mani'zankura, kagesa ontahitfa huo.

2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.

Na'ankure antahiza zamifina vahe'ma hazenke'zami antahi'zamo avitegeno, zamagipinti'ma atineramia ke'mo'a, hazenke erinte kege nehaze.

3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.

Knare antahi'zanteti nona neginka, ama' antahi'zanteti eri hanavetigahane.

4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.

Antahi'zama eri'nenanteti, knare fenozane zago'amo'ma mareri zantamina nonka'afina erinte avitegahane.

5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.

Ama' antahi'zane vahe'mo'za rama'a hanave eri'zageno, antahi'zama eri vahe'mo'za mago'ane hanavea e'nerize.

6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.

Ha'ma hu'zante'ma ama' antahi'zama hunka e'orinesunka, hatera ovuo. Na'ankure rama'a vahe'mo'zama hate'ma vanana kavumro'ma kantesagenka, hara azeri agateregahane.

7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.

Knare antahi'zamo'a mesga hu'neanki'za, neginagi vahe'mo'za erigara osu'nazanki'za, rankumamofo kafante'ma kva vahe'mo'zama atruma hu'zama kema hanafina, mago kea osugahie.

8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.

Kefo avu'ava'zama hu antahi'zama retro'ma nehaza vahe'mokizmigura, hazenke vahere hu'za nehaze.

9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.

Neginagi avu'ava'ma hu'zama retro'ma hanazana, kumi nehaze. Vahe'ma huhavizama hunezmantea vahe'mofona, vahe'mo'za zamavesra hu'za zamagote'nentaze.

10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.

Knazampima unefrenka hanavema otisankeno'a, hanaveka'a omanegosie.

11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.

Havigema hu'za zamahe frinaku'ma hanaza vahera, zamaza huta zamavareho. Hagi zamahe frinaku hanaza vahera, zamaza huta zamavareho.

12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?

Antahi'nesunka ontahi'noe hunka havigea osuo. Na'ankure Anumzamo'a kagu'a kageno antahino nehuno, kagu'a kegava hunegantea ne'mo'a, kagu'a kageno antahino osugahie hunka osuo. Miko vahe'mokizmia zamagrama hu'nesaza zamavu'zmavate anteno mizana zamamigahie.

13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.

Mofavre'nimoka tume rima'a no, na'ankure knare hu'neankino, kagitera haga hugahie.

14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.

E'i anahukna huno, ama' antahi'zamo'a kagu'afina haga hugahie. Hagi hakenkama erifore'ma hanankeno'a, henkama erigahue hunka amuha'ma nehana zamo'a, amnezanknara osugahie.

15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.

Kefo vahe'moka fatgo vahe'mo'zama nemaniza nontera, zamazeri haviza hunakura kva hunka omanio. Hagi fatgo vahe'mo'za nemaniza kumara eri havizana osuo.

16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.

Na'ankure fatgo vahe'mo'za, 7ni'a zupa evuramiga hazanagi, ete otigahaze. Hianagi kefo avu'ava'ma nehaza vahetema mago hazenkema esuno'a, eme zamazeri haviza hugahie.

17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.

Ha'ma renegantesaza vahe'ma evuramisagenka, musena osuo. Hagi tanafa'ma hanaza zankura, musena osuo.

18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.

Na'ankure Ra Anumzamo'a ana'ma hanankeno'a, negageno musena hunoganteno arimpahe zama'a anamofontetira eritregahie.

19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.

Kefo vahe'mofo avu'avakura korera hunka antahintahi hakarea nosunka, ana havi zamavu zamavakura kegasanea osuo.

20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.

Na'ankure kefo zamavu'zava'ene vahe'mokizmia, henkama knare huzama mani'saza mani'zana omanesige'za, lamu tavi'mo asu hiankna hugahaze.

21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.

Mofavre'nimoka, Ra Anumzamofone kinimofonena koro huneznantenka zanagorga nemaninka, ha'ma reznantesaza vahe'enena magopina tragoteta omaniho.

22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?

Na'ankure e'inahu vahetera, tusi'a hazenke zamo ame huno egahie. Ra Anumzamo'ene Kini ne'mo enema zamisaza knazana, mago'mo'e huno ontahitfa hugahie.

23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.

Ama' antahi'zama eri'naza vahe'mo'za amanahu ke hugahaze. Nanekema trate refkoma hanuza magomofonkukera osugahaze.

24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.

Iza'o kefozama hu'nesia neku'ma, kefozana osune huno'ma hanige'za, rama'a vahe'mo'za anagema hania nekura, huhaviza hunentesageno, kokankoka vahe'mo'za antahi haviza huntegahaze.

25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.

Hu'neanagi iza'zo kefoza hu'nesia neku'ma, kefoza hu'ne hu'zama huama'ma hanamo'za, rama'a asomu eri'za rama'aza antegahaze.

26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.

Tamagema huno ke nonama hu'zamo'a, e'i knare kvate knampaka'amo kanukino kantako huganteankna hugahie.

27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.

Kotazana hozama antesanaza retro hunka hoza antetenka, henka nonka'a kigahane.

28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.

Tava'onka'are'ma nemanisimofoma trate'ma kegagama hunentezama, kenana zanku nehazafi huama huo hanagenka, havigea hunka hazenkema osu'nesia zankura, hazenke hu'ne huonto.

29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.

Hagi zamagrama hunantesaza zana nona hu'na huzamantegahue hunka osuge, mago'mo'ma havizama hugantesiana, nona hu'na havizana huntegahue hunka osuo.

30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;

Nagra feru ne'mofo hozafine antahintahi'a omane ne'mofo waini hozafi agatere'na nevu'na koana,

31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.

ave've trazamo'ene hozafi inozamo hageno ana hoza refitegeno, have keginama hugagi'nea zamo'a fraguvazirami'ne.

32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.

Ana zama nege'na nagesama nentahugeno'a, mago'aza rempi hunami'ne.

33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;

Osi'agna nagra navura masehimarege, osi'agna masege, osi'agna nazana anamagi'na manisga huge'ma hanugeno'a,

34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.

musufa vahe'mo'za mika fenozmi kumzafa sage'za, mika zazmimo'a ame huno vagaresige'za, zamunte omane vahe maniankna hugahaze.