Ordspråksboken 24
1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
MAI kuko oe i ka aoao o na kanaka hewa, Aole makemake hoi e noho pu me lakou.
2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
No ka mea, noonoo ae la ko lakou naau i ka mea e make ai, A no ka ino hoi ko lakou lehelehe e kamailio ai.
3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
Ma ke akamai i kukuluia'i ka hale, Ma ka naauao hoi ia i hookupaaia'i.
4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
Na ka ike e hoopihaia'i na keena, I na waiwai a pau, he maikai no a he nani hoi.
5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
O ke kanaka naauao, he ikaika no ia; E mahuahua ana no ka ikaika o ke kanaka ike.
6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
No ka mea, ma ka noonoo nui oe e kaua aku ai, A he ola no ma ka nui o ka poe kukakuka pu.
7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
He kiekie loa ka naauao maluna o ka mea naaupo; Aole e oaka kona waha ma ka ipuka.
8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
O ka mea noonoo e hana hewa aku, E kapaia'ku ia he mea hana kolohe.
9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
O ka manao lapuwale, he hewa ia; A he hoopailua i na kanaka ka mea hoowahawaha.
10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
Ina pauaho oe i kou la popilikia, Uuku wale no kou ikaika.
11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
Ina e hookaulua oe e hoopakele i ka poe i hana paa ia e make, A me ka poe e kokoke ana i ka pepehiia mai;
12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
Ina e i ae oe, E, aole makou i ike; Aole anei e noonoo mai ka mea nana e kaupaona na naau? A o ka mea hoi nana e malama i ka uhane, aole anei oia e ike? Aole anei oia e hoopai i ke kanaka e like me kana hana ana?
13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
E kuu keiki, e ai iho oe i ka meli, no ka mea, he maikai ia; A i ka waihona meli hoi he ono ia i kou waha;
14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
Pela hoi ka ike ana i ka naauao i kou uhane; A i loaa ia oe, alaila he hope, A o kou manaolana aole ia e poho.
15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
Mai hoohalua, e ke kanaka hewa, ma ka hale o ka mea pono; Mai powa aku oe ma kona wahi e moe ai.
16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
No ka mea, ehiku no ka haule ana o ka mea pono, a ala hou mai no; O ka poe hewa, e hina no lakou iloko o ka poino.
17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
I ka haule ana o kou euemi, mai hauoli oe, I koua hina ana hoi mai olioli kou naau;
18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
O ike mai Iehova he hewa ia i kona mau maka, A e hoohuli oia i kona huhu mai ona aku.
19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
Mai ukiuki oe no ka poe hewa, Aole hoi e kuko i ka noho ana o ka poe hana ino.
20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
No ka mea, aohe uku maikai no ka mea hewa; O ke kukui o ka poe hewa, e pio ana no ia.
21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
E kuu keiki, e makau aku ia Iehova, a me ke alii; Me ka poe lolelua ka naau, mai launa aku.
22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
No ka mea, e hiki wawe mai ko lakou poino; A o ka make ana o laua a elua, owai ka mea ike aku?
23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
Na ka poe naauao hoi keia mau mea: O ka manao kapakahi ma ka hookolokolo ana, aole i pono ia.
24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
O ka mea olelo aku i ka mea hewa, He pono no oe; E hoino aku no na kanaka ia ia, E hoowahawaha hoi na lahuikanaka ia ia.
25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
Aka, he oluolu ko ka poe i ao aku, E hiki mai hoi ia lakou ka pomaikai io.
26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
E honiia'ku na lehelehe O ka mea olelo aku ma ka pololei.
27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
Muwaho e hoomakaukau ai i kau hana, A e hooponopono nou iho ma ke kula; A mahope iho, e kukula ae i kou hale.
28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
Mai liio hala ole oe i hoike ku e i kou hoanoho; Aole hoi e hoopunipuni me kou mau lehelehe.
29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
Mai olelo oe, E like me ia i hana mai ai ia'u, pela au e hana aku ai ia ia; E hoopai aku au i ke kanaka e like me kana hana ana.
30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
Ma ke kihapai o ka mea palaualelo i maalo ai au, Ma ka pawaina hoi o ke Kanaka noonoo ole:
31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
Aia hoi, ulu paapu ae la ka puakala, Uhi mai la maluna ona na kakalaioa, O kona pa pohaku hoi, ua hiolo iho la ia.
32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
Nana aku la au, halalo iho la ko'u naau; Ike iho la au, a loaa ia'u ke aoia mai.
33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
He moe iki ae, he hiamoe iki ae, He pelu hou iki ae i na lima a hiamoe;
34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
A e hiki mai kou ilihune me he kanaka hele la, A me kou nele e like me ke kanaka kaua.
