Ordspråksboken 24
1 Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.
Hlang thae rhoek taengah thatlai boeh. Amih taengah om hamla nai rhoe nai boeh.
2 Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.
Amih kah lungbuei loh rhoelrhanah te a taeng tih, a hmuilai loh thakthaenah ni a. thui.
3 Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.
Cueihnah neh im a sak tih a lungcuei neh a thoh.
4 Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.
Mingnah loh boeirhaeng neh a kuel a ka, a naep a noi boeih khaw imkhui ah a khawk sak.
5 En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.
Cueih he tah hlang kah sarhi la om tih, mingnah loh hlang kah thadueng a cong pah.
6 Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.
Caemtloek vaengah nang hamla a niing hang hol vetih, uentonah cungkuem neh loeihnah hang khueh ni.
7 Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.
Cueihnah he aka ang ham tah sang aih. Vongka ah a ka a ong pah moenih.
8 Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.
Thaehuet ham aka moeh tah, “Tangkhuepnah boei,” la a khue uh ni.
9 Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.
Anglat kah a tholh khaw khonuen rhamtat, hmuiyoi hlang khaw tueilaehkoi ni.
10 Den är icke stark, som i nödene icke fast är.
Citcai tue vaengah na tahah tih, na thadueng khaw tla.
11 Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.
Duek sak ham a khuen uh te huul uh laeh, ngawnnah la aka yalh te khaw hloh uh laeh.
12 Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?
“Ka ming uh moenih ko he,” na ti cakhaw, amah loh lungbuei a khiinglang tih yakming mahpawt a? Na hinglu aka kueinah loh a ming ta. Te dongah hlang he amah kah bisai bangla a thuung ni ta.
13 Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.
Ka ca, khoitui tah then tih ca lah. Khoilitui tah na ka dongah didip ta.
14 Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.
Cueihnah te na hinglu ham ming van lah. Na hmuh atah na hmailong khui vetih, na ngaiuepnah khaw yoe mahpawh.
15 Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.
Halang aw, hlang dueng tolkhoeng ke rhongngol thil boeh, a kolhmuen te khaw rhoelrhak pah boeh.
16 Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.
Aka dueng tah voei rhih a cungku akhaw koep thoo dae, halang rhoek tah yoethae nen ni a. tongtah uh.
17 Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.
Na thunkha, na thunkha te a cungku vaengah kokhahnah boeh, a paloe vaengah khaw na lungbuei omngaih sak boeh.
18 Herren måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.
BOEIPA loh a hmuh vaengah a mik lolh vetih, anih taengkah a thintoek te vik lat ve.
19 Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.
Thaehuet dongah sai boeh. Halang rhoek taengah khaw thatlai boeh.
20 Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.
Boethae ham a hmailong a khui pah moenih, halang kah hmaithoi khaw a thih pah ni.
21 Min son, frukta Herran och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.
Ka ca, BOEIPA khaw, manghai khaw rhih lah. Aka thovael neh pitpom boeh.
22 Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?
Amih te rhainah loh buengrhuet a pai thil vetih, amih rhoi kah yoethaenah te ulong a ming?
23 Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.
He rhoek khaw hlang cueih kah a hut ni. Laitloeknah dongah maelhmai loha sak khaw then pawh.
24 Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.
Halang te, “Na dueng,” aka ti nah tah, amah te pilnam loh a tap vetih, namtu loh kosi a sah thil ni.
25 Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.
Tedae amih aka tluung rhoek te hoel ti vetih, a soah yoethennah hnothen loh a thoeng pah ni.
26 Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.
Langya la olka aka mael tah, a hmuilai te a mok pah.
27 Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.
Na bibi te vongvoel ah khaw cikngae sak. Anih te a hnukah na lo ah a sikim phoeiah na im te thoh.
28 Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.
Na hui te ahong mai neh laipai la om thil boeh. Namah kah hmuilai neh na hloih a?
29 Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.
“Kai taengah a saii bangla amah te ka saii van ni, hlang te amah kah bisai bangla ka thuung ni,” ti boeh.
30 Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;
Kolhnaw hlang kah lohma longah khaw, lungbuei aka talh hlang kah misur taengah khaw ka cet coeng.
31 Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.
Lo pum ah dohui daih tih, canghli ah lota loh a thing. A vongtung dongkah lungto khaw a koengloeng coeng ke.
32 Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.
Ka hmuh vaengah kai long tah, ka lungbuei ah ka khueh tih, ka sawt vaengah thuituennah la ka loh.
33 Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;
Bet ip, bet ngam, kut bet a poem neh yalh pahoi.
34 Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.
Te vaengah na khodaeng loh aka cetpaitai bangla, na tloelnah loh photling aka bai hlang bangla ha pawk.
