Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
Sɛ wo ne ɔhene bi to nsa didi a, hwɛ nea esi wʼanim no yiye,
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
Sɛ woyɛ adidibrada a, hyɛ wo ho so.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Nni nʼaduan akɔnnɔ akɔnnɔ no akyi, efisɛ saa aduan no daadaa nnipa.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Mmiri wo mogya ani mpɛ sika; hu nyansa na tɔ wo bo ase.
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
Wʼani bɔɔ sika so ara pɛ, na atu ayera, ampa ara ebefuw ntaban na atu akɔ wim sɛ ɔkɔre.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Nni obi a ɔyɛ pɛpɛe aduan, nni nʼakɔnnɔ aduan akyi;
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
efisɛ ɔyɛ obi a bere biara osusuw sika ho. Ɔka se, “Didi na nom,” nanso ɛnyɛ ne koma mu.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Kakra a woadi no wobɛfe, na ɛno nti wo nkamfo so remma mfaso.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
Nkasa nkyerɛ ɔkwasea, efisɛ ɔremfa nyansa a ɛwɔ wo kasa mu no.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Ntutu tete abo a wɔde ato hye ngu, na ntra ɔhye nkɔ ayisaa mfuw mu,
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
efisɛ wɔn Gyefo yɛ den, na obedi wɔn asɛm ama wɔn.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Ma wo koma mmra nkyerɛkyerɛ so, na wɛn wʼaso tie nimdeɛ.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Ntwentwɛn abofra nteɛso so; sɛ wode abaa teɛ no a, ɔrenwu.
Fa abaa twe nʼaso na gye ne kra fi owu mu. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
Me ba, sɛ wo koma hu nyansa a, ɛno de, me koma ani begye;
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
sɛ wʼano ka nea ɛteɛ a me mu ade nyinaa ani begye.
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Mma wʼani mmere abɔnefo, mmom bɔ Awurade suro ho mmɔden bere biara.
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
Ampa ara anidaso wɔ hɔ ma wo daakye, na wʼanidaso renyɛ ɔkwa.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Me ba, tie, na hu nyansa, ma wo koma mfa ɔkwantrenee so.
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Mfa wo ho mmɔ akɔwensafo anaasɛ wɔn a wɔpɛ nam mmoroso ho,
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
efisɛ, akɔwensafo ne adidibradafo bɛyɛ ahiafo, na anikum fura wɔn ntamagow.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Tie wʼagya a ɔwoo wo no, na sɛ wo na bɔ aberewa a, mmu no animtiaa.
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Tɔ nokware na ntɔn da; nya nyansa, ahohyɛso ne nhumu.
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
Ɔtreneeni agya wɔ anigye bebree; nea ɔwɔ ɔba nyansafo no ani gye ne ho.
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
Ma wʼagya ne wo na ani nnye; ma ɔbea a ɔwoo wo no nnya ahosɛpɛw.
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
Me ba, fa wo koma ma me na ma wʼani nkɔ mʼakwan ho,
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
na oguamanfo yɛ amoa donkudonku ɔyere huhuni yɛ ɔdaadaafo.
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
Ɔtɛw, twɛn, te sɛ ɔkwanmukafo, na ɔma mmarima mu atorofo dɔɔso.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Hena na wɔadome no? Hena na odi awerɛhow? Hena na odi aperepere? Hena na onwiinwii? Hena na ɔwɔ atape nko ara? Hena na mogya ada nʼani so?
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
Wɔn a wɔkyɛ nsa ho, na wɔka nsa a wɔafrafra hwɛ.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
Nhwɛ nsa ani kɔkɔɔ no haa, bere a ɛretwa yerɛw yerɛw wɔ kuruwa mu, na ɛkɔ yɔɔ no.
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
Awiei no, ɛka te sɛ ɔwɔ na ɛwɔ bɔre te sɛ ahurutoa.
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
Wʼani behu nneɛma a wunhuu da, na woadwene nneɛma basabasa ho.
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
Wobɛtɔ ntintan te sɛ hyɛn mu dwumayɛni a, okura hyɛn dua a, ɛrehinhim mu den, na ehinhim wɔ po so.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
Na wobɛka se, “Wɔbɔ me, nanso mimpira. Wɔboro me, nanso mente ɔyaw biara. Bere bɛn na menyan akɔpɛ nsa anom bio?”
