Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
Ki te noho tahi korua ko te rangatira ki te kai, ata whakaaroa marietia tera i tou aroaro:
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
Whakapakia he maripi ki tou korokoro, ki te mea he tangata kakai koe.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Kaua e hiahia ki ana mea reka: he kai tinihanga hoki era.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Kaua e taruke ki te mea taonga: kati tau mea ki tou matauranga.
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
E anga mai ranei ou kanohi ki taua mea korekore nei? He pono hoki ka whai parirau te taonga, koia ano kei te ekara, rere ana whaka te rangi.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Kaua e kainga te kai a te tangata kanohi kino, kei minamina hoki koe ki ana mea reka.
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
Ko tana hoki e mea ai i roto i a ia, pera tonu ia: E kai, e inu; koia tana kupu ki a koe; kahore ia ona ngakau ki a koe.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Ko te kongakonga i kainga e koe, ka ruakina e koe, ka maumauria ano hoki au kupu reka.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
Kaua e korero ki nga taringa o te kuware; ka whakahawea hoki ia ki te whakaaro nui o au kupu.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Kei whakanekehia e koe te rohe tawhito; kei haere koe ki nga mara a te pani:
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
No te mea he kaha to ratou kaiwhakaora; ka tohea e ia ta ratou tohe ki a koe.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Anga atu tou ngakau ki te ako, me ou taringa ki nga kupu o te matauranga.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Kaua e tohungia te whiu ki te tamaiti: ki te patua hoki ia e koe ki te rakau, e kore ia e mate.
Tatatia ia e koe ki te rakau, a ka whakaorangia e koe tona wairua i te reinga. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
E taku tama, ki te whakaaro nui tou ngakau, ka koa hoki toku ngakau, ae ra, toku nei ano:
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
Ae ra, ka hari oku whatumanawa, ina korero ou ngutu i nga mea tika.
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Kei hae tou ngakau ki te hunga hara; engari kia wehi koe ki a Ihowa, a pau noa te ra.
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
He pono hoki tera ano he whakautu; e kore ano hoki tau i tumanako ai e hatepea atu.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Whakarongo ra, e taku tama, kia whai whakaaro hoki koe, a whakatikaia tou ngakau i te ara.
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Kei uru ki te hunga kakai waina; ki te hunga pukukai kikokiko:
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
No te mea ka tutuki tahi te tangata inu raua ko te tangata kakai ki te rawakore; he tawhetawhe hoki te kakahu a te momoe mo te tangata.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Whakarongo ki tou papa nana koe; kaua hoki e whakahawea ki tou whaea ina ruruhi ia.
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Hokona te pono, kaua hoki e whakawhitiwhitia; ae ra, te whakaaro nui, te ako hoki, me te matauranga.
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
Nui atu hoki te koa o te papa o te tangata tika; a, ko te tangata e whanau he tama whakaaro nui mana, ka hari ia ki a ia.
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
Kia hari tou papa raua ko tou whaea, ina, kia koa te wahine i whanau ai koe.
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
E taku tama, homai tou ngakau ki ahau, kia manako ano hoki ou kanohi ki aku ara.
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
No te mea he rua hohonu te wahine kairau; he poka kuiti te wahine ke.
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
Ae ra, ka whanga ia ano he kaipahua, a ka whakatokomahatia e ia nga tangata poka ke.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Ko wai e aue? Ko wai e tangi? Ko wai e totohe? Ko wai e ngangautia? Ko wai e maru, he mea takekore? Ko wai e whero tonu ona kanohi?
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
Ko te hunga e noho roa ana ki te waina; ko te hunga e haere ana ki te rapu i te waina whakaranu.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
Kaua e titiro ki te waina i te mea e whero ana, ina puta tona kara i roto i te kapu, ina mania tona heke.
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
Tona tukunga iho ano he nakahi e ngau ana, koia ano kei te wero a te neke.
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
E kite hoki ou kanohi i nga mea rereke, a ka puta he kupu rereke i tou ngakau.
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
Ae ra, ka rite koe ki te tangata e takoto ana i waenga moana, ki te tangata ranei e takoto ana i te tihi o te rewa.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
A ka mea koe, Patua ana ahau e ratou, a kihai ahau i mamae; tatatia ana ahau e ratou, a kihai ahau i mohio: a hea ahau ara ake ai? Ka rapua ano e ahau.
