Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
Kad tu sēdies, maizi ēst ar valdnieku, tad ņem labi vērā, kas tavā priekšā.
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
Tu nazi lieci pie savas rīkles, ja esi negausis cilvēks.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Neiegribies viņa gardumu; jo tā ir viltus maize.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Nedzenies bagāts tapt, atmet tādu savu padomu.
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
Vai tu savām acīm ļausi laisties, kur nav nekā? Jo tas tiešām ņemsies spārnus, kā ērglis, kas pret debesi skrien.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Neēd tā maizi, kam skaudīga acs, un nekāro viņa gardumus;
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
Jo kādas viņa sirds domas, tāds viņš ir. „Ēd un dzer!“tā viņš tev saka, bet viņa sirds nav ar tevi.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Tavi kumosi, ko tu ieēdis, tev būs jāaizvemj, un tavi mīlīgie vārdi būs bijuši veltīgi.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
Nerunā priekš ģeķa ausīm; jo viņš tik nievās tavus prātīgos vārdus.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Neatcel vecās robežas un nenāc uz bāreņu tīrumiem;
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
Jo viņu atriebējs ir varens; tas iztiesās viņu tiesu pret tevi.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Loki savu sirdi pie pamācīšanas un savas ausis pie prātīgas valodas.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Neatrauj bērnam pārmācību; ja tu viņu ar rīkstēm šaustīsi, tad tādēļ jau nemirs.
Tu viņu šaustīsi ar rīkstēm un izglābsi viņa dvēseli no elles. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
Mans dēls, ja tava sirds gudra, tad mana sirds priecāsies, tiešām tā priecāsies;
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
Un manas īkstis no prieka lēks, ja tavas lūpas runās skaidrību.
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Lai tava sirds nedeg uz grēciniekiem; bet turies vienmēr Tā Kunga bijāšanā.
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
Jo tiešām nāks pastara diena, un tava gaidīšana nebūs veltīga.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Klausies tu, mans bērns, un esi gudrs un turi savu sirdi taisnā ceļā.
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Neesi ar vīna dzērājiem, kas rijot savu pašu miesu rij;
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
Jo dzērājs un rijējs panīks, un paģiras vilks skrandas mugurā.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Klausi savam tēvam, kas tevi dzemdinājis, un nenicini savu māti, kad tā būs veca.
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Pērc patiesību, un nepārdod gudrību, pamācīšanu un atzīšanu.
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
Ar lielu prieku priecāsies taisnā tēvs, un kas gudru dzemdina, tas līksmosies par viņu.
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
Lai tavs tēvs un tava māte priecājās, un lai līksmojās, kas tevi dzemdējusi.
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
Dod man savu sirdi, mans dēls, un lai mans ceļš tavām acīm labi patīk.
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
Jo mauka ir dziļa bedre, un sveša sieva šaura aka.
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
Tiešām tā glūn kā laupītājs, un vairo atkāpējus pasaulē.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Kam gaudas? Kam vaidi? Kam bāršanās? Kam žēlabas? Kam skrambas par velti? Kam neskaidras acis?
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
Tiem, kas pie vīna kavējās, tiem, kas nāk salda dzēriena meklēt.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
Neskaties pēc vīna, ka viņš tāds sarkans, ka biķerī tas zvīļo, ka tik vēlīgi nostaigā lejā.
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
Pēc viņš dzeļ kā čūska un dur kā odze.
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
Tavas acis skatās pēc svešām sievām, un tava sirds runā netiklību,
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
Un tu esi, kā kas jūras vidū guļ, un kā kas masta virsgalā guļ.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
„Mani sit, bet man nesāp; mani grūsta, bet es nejūtu. Kad jel uzmodīšos? Tad sākšu atkal no gala!“
