Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
When thou sittest to eat with a ruler, Thou considerest diligently that which [is] before thee,
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
And thou hast put a knife to thy throat, If thou [art] a man of appetite.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Have no desire to his dainties, seeing it [is] lying food.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Labour not to make wealth, From thine own understanding cease, Dost thou cause thine eyes to fly upon it? Then it is not.
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
For wealth maketh to itself wings, As an eagle it flieth to the heavens.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Eat not the bread of an evil eye, And have no desire to his dainties,
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
For as he hath thought in his soul, so [is] he, 'Eat and drink,' saith he to thee, And his heart [is] not with thee.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Thy morsel thou hast eaten thou dost vomit up, And hast marred thy words that [are] sweet.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
In the ears of a fool speak not, For he treadeth on the wisdom of thy words.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Remove not a border of olden times, And into fields of the fatherless enter not,
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
For their Redeemer [is] strong, He doth plead their cause with thee.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Bring in to instruction thy heart, And thine ear to sayings of knowledge.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Withhold not from a youth chastisement, When thou smitest him with a rod he dieth not.
Thou with a rod smitest him, And his soul from Sheol thou deliverest. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
My son, if thy heart hath been wise, My heart rejoiceth, even mine,
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
And my reins exult when thy lips speak uprightly.
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Let not thy heart be envious at sinners, But — in the fear of Jehovah all the day.
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
For, is there a posterity? Then thy hope is not cut off.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Hear thou, my son, and be wise, And make happy in the way thy heart,
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Be not thou among quaffers of wine, Among gluttonous ones of flesh,
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
For the quaffer and glutton become poor, And drowsiness clotheth with rags.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Hearken to thy father, who begat thee, And despise not thy mother when she hath become old.
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Truth buy, and sell not, Wisdom, and instruction, and understanding,
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
The father of the righteous rejoiceth greatly, The begetter of the wise rejoiceth in him.
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
Rejoice doth thy father and thy mother, Yea, she that bare thee is joyful.
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
Give, my son, thy heart to me, And let thine eyes watch my ways.
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
For a harlot [is] a deep ditch, And a strange woman [is] a strait pit.
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
She also, as catching prey, lieth in wait, And the treacherous among men she increaseth.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Who hath woe? who hath sorrow? Who hath contentions? who hath plaint? Who hath wounds without cause? Who hath redness of eyes?
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
Those tarrying by the wine, Those going in to search out mixed wine.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
See not wine when it showeth itself red, When it giveth in the cup its colour, It goeth up and down through the upright.
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
Its latter end — as a serpent it biteth, And as a basilisk it stingeth.
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
Thine eyes see strange women, And thy heart speaketh perverse things.
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
And thou hast been as one lying down in the heart of the sea, And as one lying down on the top of a mast.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
'They smote me, I have not been sick, They beat me, I have not known. When I awake — I seek it yet again!'
