Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
Når du sidder til bords hos en Stormand, mærk dig da nøje, hvem du har for dig,
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
og sæt dig en Kniv på Struben, i Fald du er alt for sulten.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Attrå ikke hans lækre Retter, thi det er svigefuld kost.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Slid dig ikke op for at vinde dig Rigdom, brug ej din Forstand dertil!
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
Skal dit Blik flyve efter den uden at finde den? Visselig gør den sig Vinger som Ørnen, der flyver mod Himlen.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Spis ej den misundeliges Brød, attrå ikke hans lækre Retter;
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
thi han sidder med karrige Tanker; han siger til dig: "Spis og drik!" men hans Hjerte er ikke med dig.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Den Bid, du har spist, må du udspy, du spilder dine fagre Ord.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
Tal ikke for Tåbens Ører, thi din kloge Tale agter han ringe.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Flyt ej ældgamle Skel, kom ikke på faderløses Mark;
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
thi deres Løser er stærk, han fører deres Sag imod dig.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Vend dit Hjerte til Tugt, dit Øre til Kundskabs Ord.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Spar ej Drengen for Tugt; når du slår ham med Riset, undgår han Døden;
du slår ham vel med Riset, men redder hans Liv fra Dødsriget. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
Min Søn, er dit Hjerte viist, så glæder mit Hjerte sig også,
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
og mine Nyrer jubler, når dine Læber taler, hvad ret er!
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Dit Hjerte være ikke skinsygt på Syndere, men stadig ivrigt i HERRENs Frygt;
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
en Fremtid har du visselig da, dit Håb bliver ikke til intet.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Hør, min Søn, og bliv viis, lad dit Hjerte gå den lige Vej.
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Hør ikke til dem, der svælger i Vin, eller dem, der frådser i Kød;
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
thi Dranker og Frådser forarmes, Søvn giver lasede Klæder.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Hør din Fader, som avlede dig, ringeagt ikke din gamle Moder!
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Køb Sandhed og sælg den ikke, Visdom, Tugt og Forstand.
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
Den retfærdiges Fader jubler; har man avlet en Vismand, glædes man ved ham;
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
din Fader og Moder glæde sig, hun, der fødte dig, juble!
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
Giv mig dit Hjerte, min Søn, og lad dine Øjne synes om mine Veje!
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
Thi en bundløs Grav er Skøgen, den fremmede Kvinde, en snæver Brønd;
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
ja, som en Stimand ligger hun på Lur og øger de troløses Tal blandt Mennesker.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Hvem har Ak, og hvem har Ve, hvem har Kiv, og hvem har Klage? Hvem har Sår uden Grund, hvem har sløve Øjne?
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
De, som sidder sent over Vinen, som kommer for at smage den stærke Drik.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
Se ikke til Vinen, hvor rød den er, hvorledes den perler i Bægeret; den glider så glat,
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
men bider til sidst som en Slange og spyr sin Gift som en Øgle;
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
dine Øjne skuer de sælsomste Ting, og bagvendt taler dit Hjerte;
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
du har det, som lå du midt i Havet, som lå du oppe på en Mastetop.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
"De slog mig, jeg følte ej Smerte, gav mig Hug, jeg mærked det ikke; når engang jeg vågner igen, så søger jeg atter til Vinen!"
