Ordspråksboken 23
1 När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
Aka taemrhai taengah buh ang ham na ngol vaengah, na mikhmuh kah aka om te tah, na yakming rhoe na yakming ham om.
2 Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
Hinglu neh na boei atah na olrhong ni tumca neh na nuen.
3 Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
Laithae buh la a om dongah amih kah antui te ngaidam boeh.
4 Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
Boei ham khaw kohnue boeh, na yakmingnah nen khaw toeng dae.
5 Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
A taengah na mik na hoih la na hoih nama? Tedae om hae mahpawh. A phae cawn, cawn vetih, atha bangla vaan ah a ding lamni a ding eh.
6 Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
Moeithae kah buh te caak pah boeh. Anih kah antui te khaw ngaidam rhoela ngaidam boeh.
7 Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
A hinglu neh aka nainong bangla amah loh nang taengah, “Ca van, o van,” a ti tangloeng. Tedae, a lungbuei tah nang taengah a khueh moenih.
8 Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
Namah kah kamat ca na caak te na lok hae vetih, na ol ding ni na poeih rhung eh.
9 Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
Hlang ang hna ah thui pah boeh. Na olthui dongkah lungmingnah te a hnoelrhoeng hae ni.
10 För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
Khosuen kah rhi te rhawt boeh, cadah kah khohmuen te khaw cuk thil boeh.
11 Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
Amah, amih aka tlan tah tlungluen tih, amih kah tuituknah te nang taengah ni han suk eh.
12 Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
Thuituennah he na lungbuei ah, mingnah ol he na hna ah dueh lah.
13 Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Thuituennah dongah camoe te hloh boeh. Cungcik neh anih na boh akhaw duek aih mahpawh.
Nang loh caitueng neh na taam cakhaw, a hinglu ni saelkhui lamkah na huul pah. (Sheol h7585)
15 Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
Ka ca, na lungbuei ni a cueih atah, kai khaw ka lungbuei a kohoe van ni.
16 Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
Ka kuel pataeng sundaep ngawn ni ta, na hmuilai loh vanat la a thui vaengah te.
17 Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
Hlangtholh rhoek taengah na lungbuei te thatlai boel saeh. Tedae BOEIPA mah hnin takuem ah hinyahnah.
18 Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
Khohmai he a om pueng oeh dongah na ngaiuepnah khaw muei mahpawh.
19 Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
Ka ca nang loh hnatun lamtah cueih lah. Te vaengah na lungbuei kah a longpuei khaw uem van saeh.
20 Var icke ibland drinkare och slösare;
Amih yumii taengah, maehkai taengah om boeh.
21 Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
Yumii neh carhut long tah khodaeng a pang vetih, ihdut long khaw hnipen ni a bai eh.
22 Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
Nang aka cun na pa ol te hnatun lamtah, na nu khaw a patong vaengah hnoelrhoeng boeh.
23 Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
Oltak he vawtthaih lamtah cueihnah, thuituennah, yakmingnah khaw yoi boeh.
24 Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
Omngaih coeng, omngaih coeng, hlang dueng aka cun a napa tah omngaih rhoela omngaih coeng. Hlang cueih aka cun khaw a soah a kohoe coeng.
25 Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
Na nu neh na pa te a kohoe saeh lamtah nang aka cun khaw omngaih saeh.
26 Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
Ka ca na lungbuei te kamah taengla m'pae. Na mik loh ka longpuei he a ngaingaih la khueinah saeh.
27 Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
Pumyoi he vaam a dung, kholong nu khaw tangrhom caek la om.
28 Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
Anih khaw dingca bangla rhongngol tih, hlang rhoek taengah hnukpoh la a thap pah.
29 Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
Anunae, unim ca te, ngaisahueng la unim ca te, unimca olpungkacan neh hohmuhnah, kohuetnah aka khueh te unim ca? Lungli lungla la tloh aka yook te unim, a mik aka lingduk te unim.
30 Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
Misurtui dongah aka bol, yu hoem hamla aka pong dae ni te.
31 Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
Misurtui te sungsa dongah a thimyum la a lang vaengah, a mikhmuh boengloeng khuiah vanat la a caeh vaengah khaw so boeh.
32 Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
A hmailong ah rhul kah a tuk bangla, rhulthae kah a phuh bangla om ni.
33 Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
Na mik loh a lang la a hmuh vetih, na lungbuei long khaw calaak ol ni a thui eh.
34 Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
Tuitun tuilung kah aka yalh bangla, cungkui soi ah aka yalh bangla na om ni.
35 De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
Kai he n'taam uh dae a tloh moenih, kai n'thoek uh dae ka yaak moenih. Me vaengah nim ka haenghang vetih a tloe neh ka khoep ham ka hmuh ve,” na ti hae ni.
