Ordspråksboken 22
1 Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
Paiaeñe mandikoatse ty vara jabajaba ty añarañe soa, vaho ambone’ ty volafoty naho ty volamena ty fañisohañe.
2 Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
Ty ihambaña’ ty mpañefoefo naho ty rarake: songa sata’ Iehovà Andrianamboatse.
3 Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
Mizò hankañe ty maharendreke vaho mipalitse, fe misorok’ avao ty seretse vaho liloveñe.
4 Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
Ty tambem-piambaneañe naho ty fañeveñañe am’ Iehovà, ro vara naho hasiñe vaho haveloñe.
5 Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
An-dala’ ty mengoke ty fatike naho ty fandrike; ihankaña’ ty mahambem-piaiñe.
6 Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
Anaro ty ajaja ty lala’ homba’e, le tsy handriha’e te bey.
7 Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
Fehè’ ty mpañaleale ty rarake, ondevo’ ty mampisongo ty mpisongo.
8 Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
Handrofotse haemberañe ty mitongy hatsivokarañe, vaho hipoke ty kobain-kaboseha’e.
9 Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
Soa tata ty matarike, amy te andiva’e mahakama ty rarake.
10 Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
Soiho añe o mpañìnjeo, le hibioñe ty mah’ankoheke; hijihetse ka ty sotasota naho inje.
11 Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
Rañe’ ty mpanjàka ty mpikoko arofo-malio vaho rei-tave ty saontsi’e.
12 Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
Mihaja hilala o fihaino’ Iehovào, fe havalintsingora’e ty fivola’ o mpamañahio.
13 Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
Hoe ty votro: Liona ty alafe ao! havetra’e an-dalañe ey iraho.
14 Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
Kadaha laleke ty vava’ i tsimirirañey; mihotrak’ ao ze iviñera’ Iehovà.
15 Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
Mifehefehe an-tro’ ty ajalahy ao ty hagegeañe, f’ie anoe’ ty kobaim-pandilovañe soike.
16 Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
Songa mahararake ty famorekekeañe o rarakeo hanontonan-teña, naho ty fanolorañe ami’ty mpañaleale.
17 Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
Atokilaño ty ravembia’o naho janjiño ty fitaro’ o mahihitseo; vaho itsakoreo o fañòhakoo,
18 Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
Toe mahasoa azo te hampireketa’o, soa t’ie ho veka’e am-pivimbi’o.
19 Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
Soa te hatokisa’o t’Iehovà, ty nampaharendrehako azo anindroany, eka ihe ‘nio!
20 Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
Tsy fa nanokirako famereañe naho fampandrendrehañe telopolo?
21 På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
hampalangesañe ama’o ty hiti’e naho ty hatò, hahatoiña’o an-katò ty nañirak’azo.
22 Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
Ko kamere’o o rarakeo amy te poie, ko demohe’o an-dalambey eo ty mpisotry;
23 Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
fa mihalaly ho a iareo t’Iehovà; vaho ho tavane’e ty fiai’ ze mitavañe am’iereo.
24 Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
Ko mirañetse amo mandoviakeo, vaho ko mirekets’amy t’indaty miforoforo.
25 Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
kera ho zatse o sata’eo, vaho hifehefehe am-pandrik’ ao ty fiai’o.
26 Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
Ko mpiamo mpanò-tañañe ndra miantoke mpisongoo.
27 Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
Naho tsy ama’o ty hañavaha’o aze, akore te hasinto’e i tihy ambane’oy?
28 För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
Ko avi’o ty vorovoro haehae najadon-droae’oo,
29 Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
Mahaoniñe ondaty mavitrike am-pitoloña’e hao irehe? ho mpitorom-panjàka re, tsy hijohañe aolo’ o tsotrao.
