< Ordspråksboken 22 >

1 Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
Laba slava der vairāk, nekā liela bagātība; mīlestība pie ļaudīm labāka, nekā sudrabs un zelts.
2 Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
Bagāts sastopas ar nabagu; Tas Kungs viņus visus radījis.
3 Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
Gudrais paredz nelaimi un paglābjas; bet neprāta ļaudis skrien vien un dabū ciest.
4 Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
Pazemības, proti Dieva bijības alga ir bagātība un gods un dzīvība.
5 Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
Ērkšķi un valgi ir netiklam ceļā; kas savu dvēseli sargā, paliks tālu no tiem.
6 Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
Māci bērnam viņa ceļu, tad viņš, arī vecs palicis, no tā neatkāpsies.
7 Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
Bagātais valda pār nabagiem, un kas aizņēmās, ir aizdevēja kalps.
8 Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
Kas netaisnību sēj, tas bēdas pļaus un ies bojā caur savas blēdības rīksti.
9 Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
Žēlīga acs taps svētīta; jo viņa no savas maizes dod nabagam.
10 Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
Izdzen garzobi, tad aizies ķilda, un riešana mitēsies un kauns.
11 Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
Kam šķīsta sirds un mute mīlīga, tam ķēniņš ir par draugu.
12 Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
Tā Kunga acis pasargā, kam atzīšana; bet nelieša vārdus viņš izdeldē.
13 Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
Slinkais saka: „Lauva ir ārā; ielas vidū mani saplosīs!“
14 Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
Maukas mute ir dziļa bedre; ko Tas Kungs ienīst, tas krīt tur iekšā.
15 Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
Blēņas līp bērna sirdī; bet pārmācības rīkste tās izdzen tālu.
16 Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
Kas no nabaga plēš, savu mantu vairot, tas to atkal dos bagātam līdz pat trūcībai.
17 Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
Griez savu ausi un klausies gudro vārdu un loki savu sirdi pie manas atzīšanas.
18 Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
Jo tas būs jaukums, ja tu tos sirdī pasargāsi un tos visnotaļ stādīsi uz savām lūpām.
19 Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
Lai tava cerība stāv uz To Kungu. Šodien es tevi mācu, tiešām tevi!
20 Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
Vai tev jau sen to neesmu rakstījis ar padomiem un mācībām,
21 På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
Ka tev rādītu taisnus un patiesīgus vārdus, atbildēt patiesības vārdus tiem, kas tevi sūta.
22 Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
Neaplaupi nabagu, tādēļ ka tas nabags, un nenospaidi sērdieni tiesas priekšā;
23 Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
Jo Tas Kungs iztiesās viņu tiesu un laupīs dvēseli tiem, kas tos laupa.
24 Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
Netinies ar bargu, un nesameties ar to, kam ātras dusmas,
25 Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
Ka tu nemācies viņa tekas un nesavaldzini savu dvēseli.
26 Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
Neturies pie tiem, kas ar roku apsolās un par parādu galvo;
27 Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
Kad tev nebūs ko maksāt, tad noņems tavu gultu apakš tevis.
28 För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
Neatcel vecās robežas, ko tavi tēvi likuši.
29 Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
Ja tu vīru redzi, kas tikuši(prasmīgi) savu darbu dara, tas stāvēs ķēniņu priekšā, un nestāvēs šādu tādu ļaužu priekšā.

< Ordspråksboken 22 >