Ordspråksboken 22
1 Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
A name is chosen rather than much wealth, Than silver and than gold — good grace.
2 Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
Rich and poor have met together, The Maker of them all [is] Jehovah.
3 Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
The prudent hath seen the evil, and is hidden, And the simple have passed on, and are punished.
4 Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
The end of humility [is] the fear of Jehovah, Riches, and honour, and life.
5 Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
Thorns — snares [are] in the way of the perverse, Whoso is keeping his soul is far from them.
6 Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
Give instruction to a youth about his way, Even when he is old he turneth not from it.
7 Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
The rich over the poor ruleth, And a servant [is] the borrower to the lender.
8 Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
Whoso is sowing perverseness reapeth sorrow, And the rod of his anger weareth out.
9 Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
The good of eye — he is blessed, For he hath given of his bread to the poor.
10 Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
Cast out a scorner — and contention goeth out, And strife and shame cease.
11 Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
Whoso is loving cleanness of heart, Grace [are] his lips, a king [is] his friend.
12 Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
The eyes of Jehovah have kept knowledge, And He overthroweth the words of the treacherous.
13 Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
The slothful hath said, 'A lion [is] without, In the midst of the broad places I am slain.'
14 Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
A deep pit [is] the mouth of strange women, The abhorred of Jehovah falleth there.
15 Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
Folly is bound up in the heart of a youth, The rod of chastisement putteth it far from him.
16 Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
He is oppressing the poor to multiply to him, He is giving to the rich — only to want.
17 Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
Incline thine ear, and hear words of the wise, And thy heart set to my knowledge,
18 Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
For they are pleasant when thou dost keep them in thy heart, They are prepared together for thy lips.
19 Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
That thy trust may be in Jehovah, I caused thee to know to-day, even thou.
20 Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
Have I not written to thee three times With counsels and knowledge?
21 På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
To cause thee to know the certainty of sayings of truth, To return sayings of truth to those sending thee.
22 Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
Rob not the poor because he [is] poor, And bruise not the afflicted in the gate.
23 Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
For Jehovah pleadeth their cause, And hath spoiled the soul of their spoilers.
24 Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
Shew not thyself friendly with an angry man, And with a man of fury go not in,
25 Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
Lest thou learn his paths, And have received a snare to thy soul.
26 Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
Be not thou among those striking hands, Among sureties [for] burdens.
27 Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
If thou hast nothing to pay, Why doth he take thy bed from under thee?
28 För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
Remove not a border of olden times, That thy fathers have made.
29 Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
Hast thou seen a man speedy in his business? Before kings he doth station himself, He stations not himself before obscure men!
