Ordspråksboken 22
1 Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
Hnopai moikapap hlak hai minhawinae heh rawi hanelah ao, tangka hoi sui hlak hai ayâ ni pahrennae heh ngaihnawn hanelah ao.
2 Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
Tami ka tawnta hoi tamimathoe rei a tawn roi e teh, BAWIPA teh bangpueng kasakkung doeh.
3 Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
Kâhruetcuet e ni teh hnokathout a hmu navah a kâhro, hatei kamawngrame ni teh a ceisin teh rek e lah ouk ao.
4 Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
Kârahnoumnae hoi BAWIPA takinae ni tawntanae hoi barinae hoi hringnae a tâcokhai.
5 Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
Lam longkawi dawk teh pâkhing hoi karap ao teh, a hringnae lamthung ka ring e teh hotnaw hoi ahlanae koe doeh ao.
6 Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
Camo ni a dawn hane lamthung pâtu haw, a matawng to hai phen mahoeh toe.
7 Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
Tami ka tawnta ni tamimathoe a uk, ka câwi e tami teh kacâwisakkung koe san lah ao.
8 Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
Payonpakainae cati ka tu e ni lungmathoenae a a vaiteh, a lungkhueknae sonron a khoe han.
9 Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
Pahrennae mit ka tawn e teh yawhawi a coe han, bangkongtetpawiteh tamimathoenaw ouk a kawk toe.
10 Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
Dudamnaw pâlei haw kâounnae tang a roum han, kâyuenae hoi kâpakungnae hai a roum han.
11 Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
A lungthin ka thoung e teh, kamcu e lawk a dei dawkvah siangpahrang e hui kahawicalah ao han.
12 Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
BAWIPA mit ni panuenae a kountouk, hatei yuemnae ka tawn hoeh e lawk teh ouk a takhoe.
13 Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
Ka pangak e tami ni alawilah sendek ao, lam vah na kei han doeh, ouk a ti.
14 Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
Napui kahawihoehe pahni teh kadunge tangkom doeh, BAWIPA ni a panuet e teh hawvah a bo han.
15 Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
Pathunae heh camo lungthin dawk a kâbet teh, yuenae bongpai ni ahlanae koe ouk a pâlei.
16 Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
Ma mek nahanelah tamimathoenaw ka rektap e hoi, katawntanaw ka poe e tami teh hoehoe a mathoe han.
17 Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
Tamilungkaangnaw e lawk heh kahawicalah thai nateh, na lungthin hoi kaie lungangnae hah dâw haw.
18 Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
Bangkongtetpawiteh, na thung hoi na pâkuem pawiteh hothateh lunghawinae doeh, na pahni dawk pou awm seh.
19 Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
Hottelahoi BAWIPA teh na kâuep thai han, sahnin vah nang koe na panuesak toe.
20 Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
Kâpankhainae hoi panuenae kahawi poung e hah na thut pouh toe nahoehmaw.
21 På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
Nang ni lawkkatang katang na panue vaiteh, nang koe patoun e naw hah lawkkatang lawk bout na dei pouh thai han.
22 Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
Mathoenaw e mathoenae hah thakâla hoi ahnie hno lawm hanh, ka cunathoehnaw hai kho longkha koe coungroe hanh.
23 Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni ahnimae kong a pouk han doeh, ahnimae hno kalawmnaw e hringnae a lawp pouh van han.
24 Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
A lungkaduem e tami hah kamyawngkhai hanh, a lungkhuek thai poung e tami hai kamyawngkhai hanh.
25 Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
Ahnimae nuen na kamtu vaiteh, na hringnae a kâman han.
26 Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
Kut tambei e taminaw hoi laiba patho pouh hanelah lawk kâkam e taminaw koe bawk van hanh.
27 Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
Patho nahane na tawn hoeh pawiteh, na ikhun tawm awh vaiteh oun na la pouh awh han nahoehmaw.
28 För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
Na mintoenaw ni ung e khori hah takhoe hanh.
29 Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
Thaw kahawicalah ka tawk ni teh ka cuem e na hmu boi ou, siangpahrangnaw hmalah hai a kangdue han doeh, tami rumram e hmalah kangdout mahoeh.
