Ordspråksboken 21

1 Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.

2 Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.

3 Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.

4 Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.

5 En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.

6 Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.

7 De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.

8 Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.

9 Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.

10 Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.

11 När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.

12 En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.

13 Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.

14 En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.

15 Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.

16 En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.

17 Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.

18 Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.

19 Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.

20 Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.

21 Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.

22 En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.

23 Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.

24 Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.

25 Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.

26 Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.

27 De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.

28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.

29 Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.

30 Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.

31 Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.