Ordspråksboken 21
1 Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.
Hoe kadahan-drano am-pità’ Iehovà ty arofo’ i mpanjakay; tehafe’e an-tsatri’e.
2 Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.
Mahity am-pihaino’ ondaty o sata’eo; fe Mpandanja arofo t’Iehovà.
3 Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.
No’ Iehovà ambone’ ty soroñe ty havañonañe naho ty hatò.
4 Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.
Fihaino mievoñevoñe naho arofo miebotse: ro failo’ o lo-tserekeo—hakeo izay.
5 En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.
Minday havokarañe ty fisafiri’ o mavitrikeo; fe mitarike mb’am-pilàñe ty fanaentàeñañe.
6 Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.
Ty ahazoam-bara am-pamelem-pandañitse le evoñe mihelañe mb’am-pikoromahañe.
7 De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.
Ho kozozoteñe añe o lo-tserekeo ty amo fijoia’eo, fa ifoneña’ iareo ty tsy hanao ty hiti’e.
8 Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.
Mikelokeloke ty lala’ ondaty mengoke; fe mahity ty fitoloña’ ty malio añ’arofo.
9 Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.
Hàmake te mitoboke an-kotson-tapenak’ ao, ta te miharo akiba aman-drakemba tea-trabike.
10 Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.
Mipay haratiañe ty tro’ i tsivokatsey, fa tsy mahaonin-tretrè am-pihaino’e ty rañe’e.
11 När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.
Ie lafañe ty mpañìnje, mihamahihitse t’ie trentrañe, ie anareñe ty mahihitse, mitombo ty hilala’e.
12 En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.
Misamba ty akiba’ i lo-tserekey ty vantañe; avari’e mb’am-piantoañe i tsivokatsey.
13 Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.
I manjenjen-dravembia ami’ty fitoreo’ o rarakeo, ty mbe hikaike fe tsy ho toiñeñe.
14 En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.
Fañanintsin-kaviñerañe ty ravoravo añ’etake, naho filoa-tiñake ty vokàñe añ’araña ao.
15 Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.
Ie anoeñe ty hatò, ehake o vañoñeo, fe mangebahebake o mpikitroke haratiañeo.
16 En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.
Hitofa am-pivorian-dolo ao t’indaty mandrike amy lalan-kilalay.
17 Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.
H’ondaty poi’e ty mpitea haravoañe; tsy ho mpañaleale ty mpikoko divay naho menake.
18 Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.
Vilin’ai’ ty vantañe ty tsivokatse, le tsoa’ ty vañoñe ty mpamañahy.
19 Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.
Hàmake t’ie mimoneñe an-dratraratra añe, ta t’ie miharo aman-drakemba mandietse naho mora boseke.
20 Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.
Mihaja añ’anjomba’ o mahihitseo ty vara sarotse naho ty menake; fe abotse’ ty dagola o azeo.
21 Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.
Manjo haveloñe naho havañonañe vaho hasiñe ty mitoha havantañañe naho fiferenaiñañe.
22 En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.
Mitroatse an-drovam-panalolahy ty mahihitse, vaho arotsa’e ty hafatrarañe niatoa’e.
23 Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.
Mitan-ty fiai’e tsy ho am-poheke ty mahambeñe falie naho fameleke.
24 Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.
Manivetive ty añara’e avao ty mpirohake naho mpievoñevoñe; ie mitoloñe am-pitrotroaboha’e.
25 Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.
Mañe-doza amy tembo ty fañiria’e, amy te tsy mete mitoloñe o taña’eo.
26 Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.
Hadrao lomoñandro ty lahiaga, fe matarike ty vantañe, tsy mangazoñe.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.
Tiva ty fisoroña’ o tsivokatseo; àntsake te engae’e miharo kinia.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.
Hikenkañe ty mpitalily vìlañe, fe mitolom-pitaroñe ty mañaoñe.
29 Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.
Manao tarehe mahavany ty rati-tsereke, fe itsakorea’ ty vantañe ty hombà’e.
30 Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.
Tsy eo ty hihitse, ndra ty faharendrehañe, ndra ty safiry mahafiatreatre am’Iehovà.
31 Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.
Hentseñeñe ho ami’ty androm-pihotakotahañe ty soavala, fe a Iehovà ty fandrebahañe.
