Ordspråksboken 21
1 Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.
Ķēniņa sirds ir Tā Kunga rokā kā ūdens upes, un viņš to loka, kurp gribēdams.
2 Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.
Ikvienam savi ceļi liekās taisni; bet Tas Kungs pārbauda sirdis.
3 Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.
Darīt, kas taisnība un tiesa, Tam Kungam vairāk patīk, nekā upuris.
4 Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.
Acu lepnība un sirds greznība, bezdievīga spīdeklis, ir grēks.
5 En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.
Darbīga cilvēka nodomi ved tik pie vairuma; bet kas pārsteidzīgs, tiek pie trūkuma.
6 Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.
Mantas ar meliem krāt ir zūdošs tvaiks tiem, kas meklē nāvi.
7 De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.
Bezdievīgo varas darbi posta pašus, ka liedzās taisnību darīt.
8 Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.
Līkus ceļus staigā blēdis, bet taisnais ir skaidrs savā darbā.
9 Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.
Nama augšā kaktiņā dzīvot ir labāki, nekā namā kopā ar rējēju sievu.
10 Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.
Bezdievīga dvēsele kāro ļaunu; viņa acīs tuvākais neatrod žēlastības.
11 När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.
Per garzobi, tad tas nejēga atjēgs; un pamāci prātīgo, tad viņš atzīs, kas der.
12 En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.
Taisns (Dievs) skatās uz bezdievīgā namu; viņš bezdievīgos gāž nelaimē.
13 Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.
Kas ausi aizbāž priekš nabaga kliegšanas, tas arīdzan sauks un netaps paklausīts.
14 En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.
Dāvanas, klusu dotas, klusina bardzību, un dāvanas klēpī bargas dusmas.
15 Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.
Prieks ir taisnam taisnību darīt, bet ļaundarītājiem būs izbailes.
16 En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.
Cilvēks, kas nomaldījies no labiem ceļiem, dabūs dusu miroņu draudzē.
17 Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.
Par tukšinieku paliks, kas līksmībā dzīvo, un kas vīnu un eļļu mīļo, tas nepaliks bagāts.
18 Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.
Bezdievīgais priekš taisnā top nodots, un nelietis sirdsskaidrā vietā.
19 Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.
Labāk dzīvot tukšā zemē, nekā pie rējējas un dusmīgas sievas.
20 Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.
Gudra dzīvoklī ir mīlīga manta un eļļa; bet ģeķa cilvēks to izšķērdē.
21 Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.
Kas dzenās pēc taisnības un apžēlošanas, atradīs dzīvību, taisnību un godu.
22 En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.
Gudrais uzņem varenu ļaužu pilsētu un apgāž stiprumu, uz ko viņi paļaujas.
23 Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.
Kas muti un mēli sargā, tas pasargā savu dvēseli no briesmām.
24 Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.
Kas pārgalvis un lepns, to pareizi sauc par zaimotāju, un ko viņš dara, ir traka pārgalvība.
25 Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.
Slinkam gan iegribās, bet tas mirst; jo rokas liedzās strādāt.
26 Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.
Cauru dienu viņam gribās un gribās; bet taisnais dod un neliedzās.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.
Bezdievīgo upuris ir negantība; jo vairāk, kad to upurē ļaunā sirds padomā.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.
Melu liecinieks ies bojā; bet vīrs, kas dzirdējis, varēs vienmēr runāt.
29 Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.
Bezdievīgam pierē bezkaunīga drošība; bet taisnais, šis drošs savā ceļā.
30 Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.
Nedz gudrība, nedz saprašana, nedz padoms palīdz pret To Kungu.
31 Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.
Zirgu gan sakopj uz kaujas dienu; bet no Tā Kunga nāk uzvarēšana.
