Ordspråksboken 21
1 Konungens hjerta är uti Herrans hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.
Kongens Hjerte i Herrens Haand er Vandbække; til alt det, han vil, bøjer han det.
2 Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men Herren allena gör hjertan viss.
Alle en Mands Veje ere rette for hans egne Øjne; men Herren vejer Hjerter.
3 Göra väl och rätt är Herranom kärare än offer.
At øve Retfærdighed og Ret er Herren kærere end Offer.
4 Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.
Øjnenes Hovmod og Hjertets Stolthed, de ugudeliges Lampe, er Synd.
5 En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.
Den flittiges Tanker bringe kun Overflod, men den ilfærdiges bringe det kun til Mangel.
6 Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.
At arbejde paa at samle Liggendefæ ved en falsk Tunge er Dunst, som bortvejres hos dem, som søge Døden.
7 De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.
De ugudeliges Ødelæggelse river dem bort; thi de have vægret sig ved at gøre Ret.
8 Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.
En skyldbetynget Mand gaar Krogveje; men den renes Gerning er ligefrem.
9 Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.
Det er bedre at bo i et Hjørne paa Taget end hos en trættekær Kvinde og i Hus sammen.
10 Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.
Den ugudeliges Sjæl har Lyst til det onde; hans Ven finder ikke Naade for hans Øjne.
11 När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.
Naar man lægger Straf paa en Spotter, bliver den uerfarne viis, og naar man belærer den vise, skal han modtage Kundskab.
12 En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.
Den retfærdige agter paa den ugudeliges Hus, naar det styrter de ugudelige i Ulykke.
13 Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.
Hvo som stopper sit Øre for den ringes Raab, han, ja, han skal raabe og ikke bønhøres.
14 En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.
En Gave i Løndom stiller Vrede, og en Skænk i Smug stiller heftig Fortørnelse.
15 Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.
Det bliver den retfærdige en Glæde at have gjort Ret; men der er Fordærvelse for dem, som gøre Uret.
16 En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.
Et Menneske, som farer vild fra Klogskabs Vej, skal hvile i Dødningers Forsamling.
17 Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.
Den, som elsker Glæde, skal have Mangel; den, som elsker Vin og Olie, skal ikke blive rig.
18 Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.
Den ugudelige bliver Løsepenge for den retfærdige og den troløse for de oprigtige.
19 Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.
Det er bedre at bo i et øde Land end hos en trættekær og arrig Kvinde.
20 Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.
I den vises Bolig er der kosteligt Liggendefæ og Olie; men et daarligt Menneske opsluger det.
21 Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.
Hvo der søger efter Retfærdighed og Miskundhed, skal finde Liv, Retfærdighed og Ære.
22 En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.
Den vise stormede de vældiges Stad og nedstyrtede dens sikre Værn.
23 Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.
Hvo der bevarer sin Mund og sin Tunge, bevarer sin Sjæl fra Trængsler.
24 Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.
Den pralende stolte, hans Navn er Spotter; han handler i Stoltheds Overmod.
25 Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.
Den lades Begæring dræber ham; thi hans Hænder have vægret sig ved at gøre noget.
26 Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.
Han begærer og begærer den hele Dag; men den retfærdige giver og holder ikke tilbage.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.
De ugudeliges Offer er en Vederstyggelighed, meget mere naar de bringe det med et skændigt Forsæt.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.
Et løgnagtigt Vidne skal omkomme; men en Mand, som hører efter, vil altid kunne tale igen.
29 Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.
En ugudelig Mand forhærder sit Ansigt; men den oprigtige han befæster sin Vej.
30 Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot Herran.
Der gælder ikke Visdom, ej heller Forstand, ej heller Raad over for Herren.
31 Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af Herranom.
Hesten beredes til Krigens Dag, men Frelsen hører Herren til.
